Jag har gymat länge. Ett återkommande ämne bland kvinnorna på gymet är hur man får bort magbubblan, dvs magen som alltid vill bukta ut under naveln. Killarna försöker hjälpa oss med alla tips och råd de har. Tränare kommer med övningar och tankar kring kaloriintag. Men bubblan består. På alla. Ibland händer det att någon lyckats träna sig till en oval bubbla istället. Dvs hela magen putar då ut från bröst till kön likt en stenhår baguette, men bubbel-putet består.
Igår började jag titta på statyer. Det slog mig då att alla kvinnor, precis alla, hade magbubbla. Jag går hem och googlar för att se på fler statyer, fler målningar, fler nakna kvinnor och inser att magbubblan helt enkelt är naturlig på de flesta dödliga kvinnor mellan 20-död. Naturlig! Fatta den insikten! Lite som en frälsning. Muskler de kommer och går, men bubblan består. Det tog ju mer en 27-år att få klarhet i denna tanke, därför delar jag med mig idag:
Till alla er gymande och tränande kvinnor out there, vänj dig med din mage, ty den kvinnliga magen skola inte vara platt. Aldrig. Någonsin. Tydligen.
Jag har så svårt för nattvard. Sen dag ett har jag haft svårt för nattvard. Herrens måltid. Kärleksmåltiden. Livet måltid. Hur fint och kristlig jag än tänker kan jag inte komma ifrån det. Mina tankar flamsar likt tonårstjejer på fotbollsmatch varje gång jag pressar mig själv till att återigen se det vackra och heliga i brödbrytande och vinupphällande.
Jag försöker nicka till bibelordet innan, jag försöker stå allvarligt i kön på väg till mimimålet, jag tittar bröd/vin-utdelarna seriöst i ögonen och ser lite mer upplyst ut när jag går tillbaka till min plats och sätter mig. Men jag fattar inte. Jag vet inte på vilken fot jag ska stå på i kön, jag blir alltid glad när det är tekaka istället för polarkaka, jag försöker lista ut om utdelarna verkligen tror på att “Jesus kropp/blod för mig utgivet är” och jag kommer inte ifrån herpes-skräcken då jag dricker i samma glas som 70 personer innan mig.
Idag kom jag på mig själv att tänka “Jesus herpes för mig utgivet är” när jag drack ur vinglaset. Detta resulterade i att jag satte Jesus kropp i halsen och diskretharklade mig genom resten av Gudstjänsten.
Attt vara eller icke vara en Nattvardsintagare, det är frågan.
Finns det något jag hatar nu så är det vitt. Vitt, vitt, vitt. Vart man än vänder sig så är det vitt. Förutom när det inte snöat under en dag och alla miljontals hundar pinkat ner sina revir. Då är det gult. Fast ändå vitt därunder.
Nu har jag investerat i färg. Jonna goes spring.
Färgglada gardiner.
Välfyllda fat på prickig duk.
Dyra blommor men ack vilken färgklick.
Mina väninnor kommer in i rummet och säger på en hundradels sekund: “så vårigt!”
Min sambo kommer in i rummet och säger: “vill du också ha en frukt?“
Det är skillnad på flickor och pojkars intressen. Jag fortsätter att förundras över det.
Jag har fetingmycket snor i näsan. Idag när jag snöt mig kom det ut genom ÖGAT! Har detta hänt er? Det har aldrig hänt mig. När jag ska fräsa ut snoret bubblar det alltså upp i ögat - kommer upp till pupillen och rinner sedan ut. Sen svider det och synen blir suddig.
När jag bekantar mig med nya människor är ofta en av mina frågor till dem: Om du var tvungen attt vara med i “talang 2010“, vad skulle du göra då? Jag har aldrig själv haft ett konkret svar på det, men nu har jag. Jag skulle fräsa ut snor med ögonen.
Jag är mästerlig på att klura kring helt värdelösa ting. Då andra funderar på politik, studier och kultur vandrar jag runt på denna jord funderandes kring varför vänstertutten oftast är hängigare än den högra på kvinnor, varför vänster ögonbryn oftast sitter lite högre upp än den vänstra och hur det kommer sig att de flesta anser att sex är färdigt då endast mannen fått orgasm?
Idag började jag klura kring att olika allmänna platser värnar om olika slags utsatta grupper. Även då det saknar logik varför de just valt dessa grupper.
Ett exempel är sjukhusen i Sverige. De värnar om parfym- allergikerna.Denna skylt finns överallt på Örebros Universitets sjukhus.
Sjukhus värnar alltså om den lilla skara som inte gillar parfym. Här finns ingen lapp om att man inte får klappa sin katt innan, äta nötter eller visa brösten. Men icke ha parfym!
Visa brösten får man däremot inte göra i badhus. Badhusen har tagit strid om att kvinnor icke skola visa sina bröst! Här får man spruta parfym, hoppa i vattnet utan att ha duschat samt fila hälarna i omklädningsrummen. Men icke visa tutt!
I bibliotek får man inte prata:
Varför tar man inte hänsyn till den största massan med människor som besöker bibliotek? De som kommer för att bara låna en bok. De lånande besökarna ska vara tysta och trippa på tå medan det fåtal personer som sitter och läser dagstidningen respekteras.
I klädbutiker får man inte ha med sig sin hund. Men man får ha smink på sig som kladdar ner alla kläder, samt stora väskor att stjäla kläderna i. Men inte hundar! För de kan eventuellt bita kläderna.
På flyg skyddas däremot nöt-allergikerna någorlunda. Kommer det på en nöt-allergiker förbuds man att äta nötter och flygvärdinnorna vägrar sälja. Parfym får man däremot ha på sig litervis. Damm-allergiker är säkerligen redan döda innan planet lyfter.
I kyrkor visas respekt för alkoholmissbrukare. Här drickes inte mycket alkohol. Mat-missbrukare får däremot lämna kyrkan bakvägen då det ska fikas…..och fikas….och fikas. Och även här får man ha parfym..
Är det inte lite lustigt ändå? När man tänker efter? Vad som förbjuds och vad som bara rinner mellan fingrarna? Det är som att varje ställningstagande, varje förbjudslapp vill visa att “Vi har tänkt till! Vi värnar om den lilla människan“, så har de tänkt ut en speciell sort att värna om liksom.
Mikael Persbrandt lanserar kalsonger. Kalsongerna sys med en extra liten påse för pungen. Mikael P ska låta Twilfit sälja dessa under julruschen. Kvinnor kommer att handla till sina karlar tror han.
Jag kan inte sluta att tänka på Mikaels egna pung. Den borde ju vara superfladdrig om den behöver en egen ficka? Eller har män genom alla tider gått med skav medan kvinnan för hundratals år sedan uppfann BH.n till sina dubbelhängen?
Om jag hade blivt sparkad på knät, ramlat på knät eller precis opererat knät hade detta varit ett blåmärke i småttingformat. Men det är det inte. Det är ett blåmärke av formatet maffigt. Detta uppstår då man rensat avlopp på stengolv under 1 timme. Passa er.
Öronsnibbar, vad är de egentligen? Varför har man dom? Heter det ens ÖRONsnibbar? Eller bara ÖRsnibbar? Såsom ÖRhängen.
Jag har hakat upp mig på detta. Kan inte se deras syfte. Vissa har asfula snibbisar. Typ inga alls. Sen finns det dom som har sjukt långa. (Dessa snibbar måste ju vika in sig i öronen varje gång man ska sova och gnider sig lite mot kudden. Mina snibbar gör det i alla fall, och de är normalstora enligt min empirska undersökning.)
Örhängens snygghetsgrad kan faktiskt vara beroende av ÖRsnibbarna. Vissa har små pärlörhängen på jättefeta snibbar. Inte fint. Andra har superstora hängen på småttingsnibbar. Ser ut som att snibbarna ska dras sönder.
Det finns små triggerpunkter i snibbar och man kan dra barn i snibbarna då de varit olydiga. Men detta kan ju inte vara förklaringen till varför öronsnibbar finns… Så varför finns dom då?
Min vän tycker inte att jag ska be till Gud om att få vinna melodikrysset. Han tycker inte det är vettigt. Jag tycker min vän stör mig i min bön och i min 2000-talistiska Gudssyn där man lever i ett “Ge och Ta- förhållande” med Gud.
Jag tycker jag ber som alla andra: man ber om saker man vill ha; typ ett hus, mer lycka/frid/närhet till Gud/kärlek, ett jobb, studier ELLER en melodikryssklocka. Efter det tackar man Gud för saker man redan fått och sen är man färdig. Eventuellt tränar man sin sångröst genom lite lovsång eller sitter en stund med slutna ögon för att man är så förbannat trött.
Så tycker inte han att jag är vettig! Jag ger ju också! Typ. Jag har en Jesustavla i bokhyllan. Så har jag ju många biblar. Så har jag kors runt halsen ibland (i alla fall för några år sen hade jag ett), så säger jag ja när folk frågar om jag är kristen.
Jag är vettig! Jag är ju precis som alla andra. Och Gud har ju säkert sett min kamp för melodikryssets åtråvärda klocka. Och därför fortsätter jag att be:
Min fader (eller oavsett kön), du som är i himlen (eller vart du nu är egentligen).
Låt ditt namn bli helgat (…helgat…? Typ förheligat eller?).
Låt ditt rike komma (om man får kul).
Låt din vilja ske (och gärna min också), på jorden så som i himlen .
Ge oss idag det bröd vi behöver (fast please låt mig inte gå upp i vikt).
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi
har förlåtit dem som står i skuld till oss(fast inte ifall andra har gjort nått skitdumt för jag är inte GUD!).
Och utsätt oss inte för prövning (utan visa vad du går för!),
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet (dvs om jag vinner melodikrysset på lördag).
8. Den glömda löken i kylen
7. Mina fisar
6. Tvättkorgen
5. Det surblöta i ett glömt paraply
4. Morgonandedräkten i mitt sovrum
3. Hundpisset i min städgarderob
2. Fukten i min garderob
1. Möglet under badkaret
Men BILLIG är den, min lägenhet!
Eller faktiskt inte så jättebillig. Men ganska. Om man jämför med Stockholms innerstad.
Igår träffade jag en människa för första gången som jag kommer träffa många gånger framöver i framtiden. Jag bara log när hon började prata. Hon hade exakt samma dialekt som min favorit Tabita från “Mia och Klara“.
What to do? Jag hatar när människor vill att jag ska köra en keno-dragnings-monolog. Man kan väl inte slänga fram en utskriven Tabita-monolog och be om ett smakprov? Väl. Nog. Eller?
