Bland det roligaste jag vet är tanken på min vän som pruttade sin nyblivna pojkvän i skrevet då hon somnade liggandes i skedställning. Jag kan skratta mig till sömns av detta. Det skulle aldrig hända mig, Tills i förrgår, då jag vaknade av mitt eget pruttande. På Gotlandsfärjan.
Detta är sommarens senaste inköp. Nästrimmer. Egentligen trodde jag inte att det fanns så mycket näshår i mon nos, men tyckte ändå det var roligt med en nästrimmer.
Nu har jag haft renrakad näsa i 5 dagar. Denna har blivit som södra länken för flugor, mygg och knott. Sällan har så många djur hittat upp i mina näsgångar. En fluga drogs upp så långt att den kom ut genom munnen.
För någon månad sedan började det som en liten förkylning som man normalt vilar ut. Men jag hade ingen möjlighet att vila, så förkylningen fick följa med på bröllop, teaterföreställningar, tentor och festande nätter. Det tycker inte förkylningar om. Så jag blev sjuk.
Efter en teaterföreställning, där jag spelat en narcissistisk kvinna, och sedan festat till morgonen hamnar jag på akuten. Jag är så trött, så sjuk och så lipig att jag bara ligger där i sängen utan att säga något.
- Vi ska ta lite blod av dig nu Jonna, säger en sjuksyster
- Mmm, luddar jag fram
Så hör jag dem prata i bakgrunden:
- Hon har smink, säger Ssk Nr1
-Jaha?, säger Ssk Nr2
- Jag skojar inte. Titta. Hennes armar är indränkta i en massa brunkräm, vi måste tvätta henne, säger Ssk Nr 1
- Vad sa du att de var?, säger Ssk Nr 2
- Brunkräm. Hon har smetat in sina armar i tjock brunkräm, vi måste försöka sprita av henne, svarar Ssk Nr1
Och så fortsätter samtalet. Kring hur mycket de måste sprita och bada mig. Om den galna kvinnan som har brunkräm på armarna. Och jag bara ligger där. Funderar på om det är nu jag borde säga att jag spelar teater på kvällarna och inte kunnat ta bort mitt smink efter det? Men nej, jag ligger där. Tyst.
- Du har tejp på ryggen? Säger Ssk Nr 1
- Ja, klämmer jag fram
-…Ok, men…ok.. säger Ssk Nr 1
Funderar på om det är nu jag ska säga att jag stod på scenen för några timmar sen? Det kanske skulle vara vettigt? Men nej. Jag ligger där. Tyst.
- Vi ska flytta dig till en annan säng nu, säger Ssk Nr 2
Så flyttar de mig till en annan säng och när jag glimtar på de vita lakanen som jag legat i så är de inte vita längre. De är bajsbruna av allt smink jag haft på ryggen. Sjuksköterskorna tittar på sängen och tittar på mig och tittar på sängen igen. Jag funderar en snabbis på om det är nu jag borde säga att jag inte sminkar ryggen till vardags? Men de frågar ju inte heller. Så jag är tyst.
-Vi ska röntga dig nu, säger Ssk Nr 3.
-……., svara jag
- Du kommer få vätska genom blodet så att det känns som att du kissar på dig, säger hon
-….., säger jag
-Så kommer du höra röster…
-VA!? Kommer jag höra RÖSTER!?, ropar jag ut
-Ja….det är vi som pratar i mikrofon från rummet bredvid…, säger hon, klurandes över min lilla reaktion på kisset och skitstarka reaktion på rösterna. Jag börjar funderar på att berätta att jag jobbar med paranoia och schizofreni, men nej. Jag är tyst.
-Vi ska göra EKG på dig nu, säger Ssk Nr 4.
-Ok, lipar jag fram
-Du får ta av dig på överkroppen då, säger Ssk Nr 4
Så jag gör det. Och sjuksköterskan tittar på mig. Och jag tittar tillbaka. På mina enormt bemålade bröst. Klyftan är svart. Brösten är skuggade med vitt. Brunkrämen drar ner bröstvårtorna ytterligare någon decimeter. Och vi är bara tysta. Han tittar på mig, den tungt sminkade kvinnan framför honom med konstgjorda lockar som spretar överallt på huvudet, med äckligt långa rödmålade naglar och brunkräm från topp till tå, som sitter där och lipar och tror att hon ska börja höra röster under röntgen. Och jag tittar på honom. Funderandes på om det är nu jag borde säga något om mina teaterkonster och min psykologiska bubbla. Men nej. Jag håller käften.
Så tänker jag på alla störda berättelser jag fått höra av mina läkarvänner. Mannen som kom in med en morot i anus. Kvinnan som trodde hon skulle dö för att hon hade för spänd Bh. Barnet som kom till akuten för att en fluga snuddat hans öga…
Så tänker jag att jag kanske var ganska normal ändå? För en läkare i alla fall. Men såhär, någon vecka efteråt skulle jag vara beredd att lägga några hundringar på att få vara en mygga på väggen under deras fikapaus och höra vad de egentligen sa om kvinnan doppad i brunkräm med konstgjorda bröst.
För några månader sedan kom jag på att jag ville bli forskningsassistent i USA. Så jag börjar skriva mail till alla professorer som intresserar mig. Till Filadelphia, till Providence, till San Diego, till Florida, till New York…. Och så väntar jag. Och väntar. Och väntar. Men inga svar kommer. Tillsist börjar jag beklaga mig för en vän:
- Amerikanare asså!!! Har de stolpar uppstoppade i sina stjärtar eller vad är det frågan om!? Att man inte kan svara på ett mail från en svensk som kan jobba gratis! Det är ju inte klokt! Uppstoppade, hemska människor. Dryyyyyyyyg attityd, det säger jag bara, DRYYYYYYYYYYYG attityd!!!!
- Men vad skrev du då?, svarar min vän och fortsätter: Ibland kan mail fastna påvägen om man skriver från någon dålig mailadress eller om du skrivit något som kan tolkas fel.
- Jag ha en normal mailadress och det jag skrev var att jag kan jobba gratis under en hel termin! Hur fel kan det tolkas liksom!? fräser jag.
- Ok, så vad skrev du i “subjekt rutan” då? Som överskrift?, undrar min alldeles för tålmodiga vän
- Typ att jag var svensk och kan jobba gratis!, svarar jag
- Du bör nog gå hem och kolla vad du egentligen skrivit Jonna, det där kan ju lätt feltolkas….
Så jag går hem och söker upp dessa mail som jag skrivit till världens främsta forskare inom sina ämnen. Och där står det rakt upp och ned, skrivet av mig, i nyktert tillstånd, med stora feta bokstäver: SWEDISH ASSISTANT FOR FREE!!!
Jag har nu skickat nya mail till dessa människor. Utan “Swedish” utan “for free”, med förhoppning om att mailen nu inte hamnar i deras prostitutionshög.
Idag försökte jag tränga mig före ett litet barn som gick med en minikundvagn i affären. Det resulterade i att jag välte både minivagn och barn.
Man är inte stolt när man ser förödelsen med spridda matvaror, en vält liten kundvagn och en overallklädd 3-åring i mitten. Barnet har dessutom klarat av konsten att tappa sin stövel i fallet mot marken.
Snabbt försöker jag plocka upp flickan från marken och dra upp hennes kundvagn, men flickan verkar vara så förlamad av skräck att hon bara ligger där och vägrar titta på mig.
Psykologen i mig skriker: den lille dissocierar!
Kvinnan i mig kvider: stackars barn, stackars barn, stackars barn!
Självbevarelsedriften stönar: here we go again!
Bitterfittan i mig ropar: spela inte död ungjävel!
Efter 30 sekunder är scenen över, Jonna har bett barn och mor om förlåtelse och skyndat vidare mot godiset.
Det går inte att beskriva hur mycket andra saker fashinerar under tentaperioder. Det går inte att uttrycka med ord. Men allt, precis allt, är för tillfället roligare.
December. Resornas månad. Jag hatar att resa ensam. Ändå har jag lyckas planera in över 50 timmars allenaresande denna månad.
Dock går det bra om jag får ta med mina leksaker:
Början till en jordgubbsmössa (som jag bara kan sticka på tills jag ska byta färg, då måste jag ha hjälp), bok (Just denna handlar om en briljant föreläsare som just fått reda på att han ska dö i cancer och gör en sista föreläsning - till sina barn), Rubiks kub (vilket jag blivit en jävel på) samt läxor (studera bör man annars dör man…).
Borta från min packlista är nu:
* Kudden (tar sån sjuk plats!)
* Musiken (jag har inte bytt mina 30 låtar på 2 år nu. Så nu skiter jag i Kicki Danielssons vibrationer eller att Veronica Maggio aldrig blir nöjd)
* Matsäck (Det är faktiskt vardagslyx att köpa färdigmat!)
Snart är det januari. Då är det borta bra men hemma bäst som gäller igen.
Örebro är staden som planterar krokusar på varenda kulle under våren. Detta är staden som belyser sitt slott med lila strålkastare och byter vanliga gatustenar mot inglasade råttor för konstens skull. På Örebros universitet har man gjutna parkbänkar för 16 000 kronor styck och varje elev som skriver sig i staden får en tusenlapp att handla böcker för. I Örebro står förklädda poliser vid övergångsställ för att ta cyklister som trampar mot rött samtidigt som man sätter dit bilisten som kört 32 km/h istället för 30 km/h.
Man lägger pengar på allt och inget. Vi har Sveriges finaste stadspark men ett anmält och utdömt socionomprogram. Vi har ett vattentorn som har designats som en svamp med ett kafé högst upp men inte tillräckligt nymodiga för att sjukhuset ska journalföra på datorer.
Vi har flashiga fik, pimpade uteställen och trendiga butiker. Pengar, pengar, pengar på ditten och datten. Förutom lite väsentliga saker såsom socionomprogram, journalföring SAMT grusning i 12 minusgrader efter tre dygns snöande. För vem bryr sig om sådana petretesser? Det skulle nog bara bli min blåa armbåge, mitt sönderslagna knä och min självdistans.
Jag är med i Amelias RAM-panel. De gör statistiska undersökningar. Oftast är det hur man uppfattar reklam i deras tidning. Idag kom en ny slags undersökning:
Vilken av följande män, skulle du vilja ha sex med?
Sen spaltas 50 svenska män.
Jag tittar på namnen och funderar på hur många av dessa kändisar som jag skulle vilja suga av. Eller penetreras av. Eller slickas upp av. Hmmmm. Vem, vem, vem? Christer Fuglesang? Nej. Markus Birro? Icke. Björn Gustavsson? Nicht. Jag är helt enkelt så vansinnigt galen att jag inte vill ha sex med någon av dessa män! Jag klickar inte i någon, utan försöker gå vidare i testet:
Du har inte valt dina män!
Men jag vill ju inte!, skriker jag till testet. Men jag vill ju ha mina poäng som man får av slutfört test. Jag samlar ju till 1500poängs-filten… Försöker klicka vidare igen:
Du har inte valt dina män! Du har inte valt dina män! Du har inte valt dina män!
Men Herregud! Inte ens “man” utan “män”! Nu måste jag ha gruppsex med kändisarna också! Mina frikort (Batman och Johnny Depp i public enemies fast 20 år yngre) finns ju inte med! JAG VILL INTE HA SEX! JAG VILL HA MINA POÄNG!
Tillsist bestämmer jag mig för att kanske kunna ge Dregen en liten puss, för att han verkar ju trevlig. Jordnära liksom. Det såg jag minsann i “Berg flyttar in“.
Då kommer nästa fråga.
Vilken av följande män, skulle du vilja leva med?
Men SHIT vad trist jag måste vara! Som INTE VILL leva med Fredrik Reinfeldt eller Zlatan. Men jag vill ju ha mina poäng! Ok….., Daniel Westling då. Han bor ju rätt fint nu.. Stort. Kommer få mitt eget rum. Klickar vidare:
Vilken av följande män, skulle du vilja ha som kompis?
Klickar i alla 50.
Testet är nu slut, tack för din medverkan.
………inga poäng! De har lurat mig! Här har jag legat runt och flyttat in och inte en endaste pyttepoäng!!!! Blir så förbannad.
Mitt och alla andra sextokiga kvinnors resultat ska presenteras i amelia i kommande nummer. Ska bli spännande. Verkligen. För ingen kan väl komma på tanken att man kanske inte vill pippa kändis? Eller tänker jag skevt nu? Som bara vill bo och tralla runt med någon jag älskar? Fast det måste ju vara en galen tanke. För det alternativet finns ju inte.
Det är gymnasiedagar på universitetet. Gymnasister kommer och lyssnar på olika representanter från olika program. Jag är psykologprogammets representant.
Det är ju lustigt, tänker jag (där jag sitter upptvingad på en belyst scen likt en stroppig pastor mellan rektor och dövtolk), att just jag ska representera psykologprogrammet. Jag som verkar vara född med en grodyngelfabrik på min tunga. Men vad skulle egentligen kunna gå fel?
- Ja Jonna då kanske du vill ta över? säger min rektor som precis lärt sig mitt namn och nu missbrukar det frenetiskt
- Japp då var det jag! Jonna heter jag och det här ska ju bli skitkul. Jag har liksom aldrig dövtolkats! Hej hej! (vinkar till tolken som står 1 meter bort). Ja det är så här vi ser ut, psykologerna. Kofta, lite mesigt lönnfeta med blått under ögonen.
Vid detta tillfälle börjar ängeln på min högra axel upprepa “håll käften, håll käften” medan djävulen på min vänstra axel upprepar “bra, bra fortsätt!”
- Ja jag går som sagt psykologprogrammet och jag hörde att ni pratade förut om arbetslivserfarenhet och egenterapi. Jag ville bara säga att jag tycker det är skitbra om man är lite äldre då man börjar att plugga eftersom de här studierna får de flesta att känna sig dumma i huvudet eftersom vi läser om så mycket sånt.
Ängeln på axeln skriker “gå och sätt dig! Gå bara och sätt dig!” och djävulen dunkar mig i ryggen.
- Ja elller jag menar vi läser ju inte om folk som är dumma i huvudet, mer sjuka i huvudet. eller jaja ni förstår. Och ibland känner man sig galen helt enkelt. som nu t ex då jag står här och svettas och tror att en panikattack är påväg.
Ängeln skruvar på sig liksom min rektor bakom mig. Djävulen applåderar.
- I alla fall så är det bra att vänta något år och ta det lugnt. Det är också bra att ha kontakt med någon i de äldre årskurserna som kan fungera lite som vägvisare. Vi får ju hur mycket skit som helst att läsa och de kan ju hjälpa en att radda i det eftersom dom redan gått kursen.
Ängeln svimmar. Djävulen gör victorytecknet.
- Och på tal om att komma in så tycker jag bara att ni ska ta det lugnt. Vi är inga brighthuvuden som går här. Vi är bara envisa. Och man kan inte muta någon för att komma in, eller göra en könsoperation eftersom det är enklare för killar. Eller det är det ju inte men snoppar verkar ha förtur, eller alltså jag menar mer på arbetsmarknaden och kanske inte så mycket på programmet men jaja är det någon som har några frågor till mig eller så?
Knäpp tyst i rummet. Ängeln ligger nu död ner medan djävulen gör fågeldansen på min axel.
Imorgon ska jag fortsätta att representera psykologprogrammet.
Jag hatar den lilla stunden under träningspasset där instruktören får för sig att allas vader borde tränas. Benpress, fotvipp, gummiband…hela kittet ska göras för att vaderna ska bli muskulösa.
Jag vill inte träna mina vader. Hela jag föddes som en endaste vad. Biffiga, ytterst Osexiga vader har jag. Två stycken till och med.
“Jag har också stora vader!” säger folk till mig.
“Phf, du får vara med i min vadklubb om du som kvinna måste hyra herrpjäxor, inte kan ha gummistövlar, inte kan ha speciellt många andra stövlar heller för den delen och får upp stuprörsbyxor till ankeln. Välkommen då.”, svarar jag
Just därför hatar jag vadövningarna. För varje litet tå-gung känner jag hur jag måste gå upp en jeansstorlek för att mina vader ska få plats. Smidigt försöker jag att dricka vatten, klia mig på fötterna, snöra skorna och fixa frisyren istället för att behöva göra dessa vadövningar. Och vem, VEM, vill egentligen ha muskulösare vader?
Nu startar min nya temavecka. Är det inte fyndigt att börja vecka på en torsdag förresten? Det blir så nära till helg då, och veckostarten känns inte lika jobbig.
Temaveckan kring teman är nu över. Nu går jag däremot till att blogga på professionell nivå. Elitblogga skulle jag kalla det.
Med elitblogga menar jag att göra som de mellanstora bloggarna i Sverige gör. Dvs repetera. För på något sätt har alla som varit igång några år fått för sig att börja publicera gamla texter igen. För att visa på sin briljans. Det ska jag också göra!
Det svåra med min blogg, när jag letar i mitt 2-åriga arkiv, är att det inte finns någon briljans. Här finns bara irritationer, pinsamheter och bajs. Briljans-Bajs, Bajs-Briljans. Gränsen är hårfin. Därför publicerar jag några händelser om igen. För att visa min briljans, eller för att kunna åka iväg på smygsemester-som Sveriges mellanstora bloggare uppenbarligen gör någon gång per år.
October 22, 2007
Om 3 år ska jag sitta i den bemötande stolen
Jag har läst någongång, någonstans att ett sinne alltid är starkare än de andra sinnena hos en människa. Hos mig skulle det definitivt vara luktsinnet. Jag skulle kunna ta jobb som hund i polistullarna eller som gris i tryffelskogarna.
Är jag riktigt rolig så skämtar jag om sex. För det är ju nytt och kreativt. Jag kan även visa min briljanta humor på andras bekostnad eller verka väldigt nonchalant medan jag säger något jag förberett att säga under typ ett års tid.
Tyvärr är jag inte “professionell komiker” som skämtar om ovanstående fyndigheter. Därför får ni en stripesnutt. De är underskattade de där små stripesen. Här kommer en som kräver mer plats i samhället:
Per visste att det förmodligen skulle kosta honom livet, men han hade alltid drömt om att få slå till en panter med en korv.
Med riktigt bra humor kommer även en bitter ton av sanning, ansvar och allvar. Så därför säger jag i Gardellig ton: Ta tag i era drömmar………….. (Gardell-Tystnad och intensivt stirr)…………….för det gjorde Per.
Idag spelar IFK Göteborg mot AIK. Det är SM-final i fotboll. Finalmatch kallades det förut. Nu kallas det för Högriskmatch.
Säkerheten kostar miljoner. Poliser från Malmö, Göteborg och Stockholm samarbetar. I onsdags hade de generalrepetition där de tränade agerande vid 20 olika tänkta farligheter som skulle kunna uppstå. Göteborgs kärna är avstängd i 6 timmar. AIK-fans skjutsas i specialbussar och med specialtåg.
Jag fattar intee att man låter detta pågå? Vuxna män (för jo, det är vuxna män) som ska slåss. Det är redan sjukt konstigt att vuxna människor tillåts skrika “fitta”, “hora” och “hata domarn” bara för att det är fotboll. Här får man tydligen hetsa folkgrupp så att det pyr om det. Här får man gråta och kramas och visa alla slags känslor som man veckans andra dagar påstår att män inte kan förstå.
Så kommer denna högriskmatch där man nu laddar inför gängslagsmål, planstormning, eldande och ett eller annat vapen.
Skulle detta få pågå om kvinnor gjort samma sak påväg till hästhoppningen? Om kvinnor skulle paja stadskärnan i stora gäng, kniva ner varandra och bitchslappa varenda jävel som hade fel hästhoppningsfärger på sig? Nej det skulle det inte. Bara tanken är extremt komisk.
Men män. Med totalsjukt beteende. De ska få ha Göteborg för sig själva idag. För att supa, skrika, gråta och slåss. Det fattar jag inte att man reagerar mer på.
Under morgontimmarna är jag ofta ute på promenad. Ofta kommer joggare och joggar förbi mig. Jag har noterat att de flesta av dessa joggare kommer med ett moln av fantastisk doft. Hur kommer det sig undrar jag? Luktar joggare toppensnoffs helt naturligt? Eller har de en asbra parfym som fortsätter att stinka under natten och sedan fortsätter lukta under morgontimmarna? Eller är det så att joggare börjar dagen med att spruta på sig lite nosgodis? Intressant tycker jag. För jag luktar då mer bajamaja än mumma under morgonkvisten. Men det kanske bara är jag…
Jag åt apelsin igår. Har alltid garvat åt de som inte tål apelsin. Det ser ut som om de har underlivssvamp runt hela munnen. Har aldrig fattat varför man inte bara kan stoppa in den där apelsinklyftan utan att vidröra allt skinn runtomkring?
Igår åt jag apelsin. igår såg det ut som att någon gjort 1000 nålar runt om hela min käft. Det kändes så också. Nu har jag fattat. Man behöver inte vara en duktig apelsinklyfte-prickare. Det skiter sig ändå.
Till alla er apelsinallergiker: fyyy vad jobbigt för er!
