Igår kom jag fram till hur sött mitt lillfinger är. Som ett litet barns långfinger. Jag har inte tänkt på det förut. Kul att man kan hitta nya saker på sig själv, som alltid varit med liksom.

Titta vad sött det är:

Idag är jag bjuden på fest. Klockan 19.oo. Men jag vet inte om jag hinner gå. Hela jag sitter nämligen superklistrad framför Tv.n. Kär, lipig, känslosam och tacksam över att jag själv aldrig kommer ha ett kronprinsessbröllop.

Snart ska jag ringa min Mormor för att dela detta känslosamma ögonblick.

Saker jag vill fråga henne:

* Var inte jag lite lite lite lik Victoria när hon var en vanlig dassig tonåring med fula kläder, runt ansikte och helt fel frisyr?

* Exakt när förvandlades Victoria till den puma som hon är idag? Hon är så snygg att jag ramlar av stolen och lipar ännu mer i ren avundsjuka.

* Vem sa först att den älskade den andre och hur har de pratat om att gå vidare i sin relation? Snacka om att ta ett stort beslut för Daniel. Hur gör man valet att aldrig kunna ge sina barn en normal uppväxt, att alltid stå i skuggan av sin fru och att i all framtid vara igenkänd och påpassad? Hur tusan tar man ett sådant beslut? Jag har svårt att välja kläder på morgonen…

* Hur tänkte Daniel när de låg för första gången? Det måste ju ha slagit honom att “JAG LIGGER MED KRONPRINSESSAN!!!!!”, “JAG LIGGER MED KRONPRINSESSAN!!!!!”, “JAG LIGGER MED KRONPRINSESSAN!!!!!” Eller?

* Ringde Daniel sina föräldrar innan han förlovade sig och hörde om hans päron tyckte det var OK att de från denna stund alltid skulle vara bevakade och alltid känna ett uns av panik och overklighet genom att bli Farmor och Farfar till Sveriges nye regent?

Jag kommer också dela min avundsjuka:

* Hur coolt är det inte att vara gift med en personlig tränare?

* Hur coolt är det inte att klä sig i balklänning utan att känna sig fruktansvärt töntig?

* Hur coolt är det inte att ha en egen stylist så att man blir superassnygg?

Min Mormor kommer inte att kunna svara på ett skit. Men det känns bra att dela med en tant, denna tanternas dag.

Bland det finaste jag vet är rynkor kring ögonen. Jag vet att människor gör mindre operationer för att släta ut dessa. När började man göra det? Borde det inte vara superinne att ha rynkor i vår tids samhälle där man vill avslöja så absolut mycket man kan om sig själv (på diskretaste sätt), där stress är ett givet ord i vardagen och den som upplevt mest på dödsbädden vinner. Är inte rynkor kring ögonen det ultimata då?

När jag ser en människa med djupa kråkfötter kring ögonen blir jag alltid nyfiken på vad den människan upplevt. Sorg? Död? Sol? Vind? Skratt? Vad är det för stunder som fått den tunna huden att skrynkla sig?

Säga vad man vill; kråkfötter är skönhet för mig.

Bloggen har fått ny färg! Eller fått och fått…en excellent människa har givit av sin tid för att hjälpa min blogg att bli mer vårig och “i tiden“.

Nu är det egentligen bara våren vi väntar på för att det ska bli perfekt.

Jag försöker liksom tvinga hit våren. Är så vinterdepressiv att det nästan är sjukt. Igår försökte vi att tillkalla våren genom att ha picknick på sommarens egensydda picknickfilt, samt spela sommarlåtar på spotify.

Fungerade. Icke. Vårpirret uteblev.

God jul önskar jag er alla, God jul önskar jag er alla, God jul önskar jag er alla och ett Gooott nytt år!!!

Hjärtliga & Varma julönskningar

/ Jonna & hennes julblomma

Jag har gjort limmat ihop ett pepparkakshus:

Jag limma ihop alla trasiga delar med kokande socker, vilket resulterade i en Jonna med brännblåsor på fingrarna skrikandes “Fan, fan, faaaan” samt ett ihoplappat hus. Taket blev asfint. Efter detta tog glasyren slut och ingen orkade göra mer så att det skulle räcka till resterande hus.

Nu är frågan när man får äta upp sitt hus? Ska det stå till julafton? Till Nyår? Till trettondagen? Tills det faller ihop? Någon som har koll?

Jag har tomtar i taket. I glasbubblor. Asvackert.

Och vackrare hade det varit om jag haft en systemdigitalkamera. Då hade ni svimmat av vackerheten.

Inatt kom jag hem klockan 04.00 och upptäckte att det var luciadagen! Kom då på en lysande idé om att sätta på mig ett diadem med bollar hängandes i stålvajrar, linda in detta i glitter, sedan linda in mig själv i en vit filt för att sedan lussa för min sambo.

Kl 04.20 skrider en oerhört vacker och stämningsfull  luciaJonna in till den djupt sovande sambon. Med ljus i handen och diademkänslerspröt farandes över hela ansiktet chockväcker jag honom genom att framföra natten går tunga fjät, lusselelle, gläns över sjö o strand samt en freestylad dikt för den icke ont anande åhöraren. Sedan vill jag inte mer. Jag börjar nämligen tjura över att han inte applåderat tillräckligt och visar mig uppskattning genom leenden och glada tillrop. Om självaste lucia kommit till mig mitt i natten så hade jag minsan bjudit på lite glögg!

Här ska jag outfitta. Skryta om mina lår som uppenbarligen växt upp på en svarv samt ställa mig bredvid ett timglas för att ni inte skall kunnan gissa vem som är vem. Jag ska även skryta om svindyra märkeskläder jag köpt för pengar jag uppenbarligen inte borde ha haft eller briljera i min kreativitet att återanvända gamla plagg.

Dagens outfit:

Jag bär här:

Jacka samt byxa av märket North Bend.

Gummistövlar av märket Ullared.

Den svarta sidenstassen är av märket Versace.

Min magväska av märket Louis Viutton.

Mina klackskor är hemmagjorda.

Min BH lika så.

Mina trosor kommer från Gant..

Mina strumpbyxor från Prada.

TYVÄRR täcks det mesta av min utstyrsel av de tre första plaggen. Sorry.

Inredning. Himla trevligt. Här finns ingen ångest, inga krav, ingen utsida. I hemmets lugna vrå kan man vara sig själv och bara slappna av.

Ta mig till exempel. Jag har förgyllt min vardag med att hälla över mina kryddor från kryddburkar i glas till nya kryddburkar i glas. Det som skiljer är klistermärkena samt locket som nu skiner silvrigt istället för plastigt blått eller grönt.

Avslappnat.

Man kan också lägga sina pengar på tapeter. Som en masettitapet. Den är ju modern. 1 rulle, på några meter, kostar ett par tusen. Och det är det ju värt. I hemmets lugna vrå.

Med en massettitapet blir hemmet en Ostörd plats och man känner aldrig att någon har ögonen på en.

I hemmet kan man också slappna av med att återvinna och ta vara på allt. På så sätt blir man ju inte bara en ytlig inredare, utan en med eftertanke och miljömedvetenhet. Se på mig. Jag är bra. Jag återvinner nämligen påsar genom att ha dem som förvaring i min garderob.

Storkna inte än i er avundsjuka och glorifiering till mig. Det är ju några temadagar kvar.

Jag har förbjudit min sambo att äta pepparkakor innan 1a advent. Man MÅSTE vänta till 1a advent för att få in stämningen.

Å andra sidan är jag färdig med mina julklappar, lyssnat mig trött på julmusik, färdig med adventskalendern och snart skrivit färdigt mina julkort. Tror snart jag kan unna honom en pepparkaka eller två.

Mycket kan man säga om den stora staden Stockholm, men det är få torg som slår Hötorget. Idag har jag handlat blommor för 75 spänn. Slå det Interflora.

Så himla fint va? Märker ni att jag tänt ljus för att få lite feeling? Om inte så vill jag att ni noterar detta.

Obs. även i det lilla huset finns ett tänt ljus.

Titta vilken vacker regnbågsros jag köpt! Sjukt ball. Inte färgad efter uppväxt utan naturligt genmanipulerad.

Jag lyckades ta bort en handfull med kommentarer som hälsade mig välkommen tillbaka. Tack! Blir varm i hjärtat. Det är inte av grinighet era fina kommentarer försvann, utan p g a teknisktintresse (som aldrig existerat) blandat med mina kunskaper i det engelska språket.