Tvdeckare och smågodis i all ära, men igår testade jag radio och bär istället. Fantastiskt.

Lyssnade på Eva Gabrielsson och på Lars Winnerbäck.

Sedan bakades det scones som intogs på madrasser på golvet lyssnandes på Alex Schulman och Per Holknekt.

Detta mina vänner är mysigt. Testa.

Midsommarafton spenderades på brygga ätandes baguette. Så fort jag prasslade med pappret runt min baguette börjar fåglar strömma till. Änder börjar prata med varandra, småfåglar burrar upp sig av lycka, fiskmåsarna kan inte stå still. Så samlas det en hög av fåglar under bryggan. Spända av förväntan kring hur mycket av bröd jag egentligen ska vräka i mig helt på egen hand.

Jag börjar prata med dem. Gulla med dem med min alldeles speciella jonna-pratar-med-bebis-röst. Fråga änderna vart de har sina fruar. Frågar fiskmåsarna om de verkligen är fiskmåsar eller någon helt annan sort? Ber att de inte ska bajsa på mig och att de inte ska böja tjafsa nu när jag ska slänga baguette på dem.

Så börjar jag slänga bröd och livet känns töntigt fulländat på något sätt.

Fåglarna blir fler och fler, börjar flyga i allt mer oestetiska figurer över mitt huvud och skriker sig hesa av denna baguetteorgasm. Och mitt i allt detta står jag - skitlycklig över att än en gång gjort skillnad på djur och djur. För: luftens råttor skola matas och kelas med ty detta ger livet mening, markens råttor skola dö.

Som jag väntat! Letat och tittat och sökt och kikat. För visst är det dags nu? För alla bebisdjur. Hundvalpar, kattungar, småfåglar och kalvar. Men jag har inte sett några. Förrän idag! Idag såg jag äntligen att våren kommit även till djurvärlden. Och detta med bravur! En liten andkvinna har nämligen fått för sig att föda sina småttingar i en blomsterkruka på Örebro slott:

And.

And på ägg.

And med bebis!

Detta mina vänner, är livet.

Igår vann jag i TP (nästan). Den mest spännande frågan löd:

På vilken sida sover alltid grisar?

Svaret var: Höger

Förfärad över att min egen sovposition är grislik har jag inatt tvingat mig själv att ligga på mage alternativt vänster sida.

Idag har jag dock googlat sovande grisar och kommit fram till att de allra flesta sover just på höger sida:

MEN jag har även funnit denna mystiska bild:

Man ser ju inte riktigt som den sover, men visst tusan ligger den på vänster sida!

Nöjd med min undersökning, där jag bevisat att jag inte sover som en gris, ska jag nu kontakta TP-tillverkaren och påpeka att det är fel på deras frågekort. Fel, fel, fel.

Jag önskar jag hade världens grej att berätta. Grejen som gjort att jag inte gjort ett ljud från mig på en månad. Att jag hade varit på safari i Eritrea, äntligen examinerats eller fått barn. Men icke.

Jag har inte heller lärt mig att fota snygga kort med min kamera som jag kan visa här på bloggen. Mina muffins är fortfarande osmakligt torra och mina tankar om livet har fortfarande inte rört sig ett skvatt framåt.

Denna månad som gått har spenderats som alla andra månader dessförinnan - med navelpillning, prestationsångest samt gossip girl.

Den gångna månaden har jag lärt mig att även ecco-skor kan ge skavsår, hur man omformaterar en hårddisk samt att det finns tärnad potatis på burk.

Den kommande månaden kommer dock bli asspännande. Jag känner det på mig. Ojojoj, vad spännande det ska bli. Tentor i metod & statistik ska göras, PM ska lämnas in och fönster ska putsas; så håll i er kära läsare, för nu blir det åka av!

Ibland är huvudet så overload att nacken skulle behöva kryckor för att orka hålla upp skallen. Då brukar jag fastna framför youtube. Oftast ser jag skrattande bebisar om och om och om igen. Efter en stund klarar huvudet att hålla upp sig själv och munnen börjar le lite igen. Tack Gud för bebisar.

Helgen har varit så bra! För både mig och min sambo.

Jag har firat namnsdag och haft kalas för det. Fira vad som firas kan! Jag bakade rabarbertårta och citronmuffins, vi drack slånbärssaft och jag fick en bok, vi pratade bröllop och känslor i 4 timmar.

Riktigt mysigt!

Sen kom min sambo hem. Ännu nöjdare med sin helg. Han hade nämligen vunnit över sina vänner i att kunna göra så många pullups som möjligt.

Så sitter vi där. Skitnöjda. Fast ändå på olika sätt på något sätt.

Jag har räknat vuxenpoäng sen tonåren.

Nu är det slut på det. Det är inte relevant längre. Meningen “JÖSSES, vad med vuxenpoäng!” är varken kul eller fyndig längre. För jag ÄR vuxen. Detta kan exempelvis bevisas med att jag använder ordet “jösses”.

Vuxna har väl mer eller mindre poäng i den “jag-älskar-att-hata-att-bli-vuxen-ligan“, men vuxen, det är man när man närmar sig 30, snart är färdigutbildad, planerar framtid, frågar sig seriöst om man vill ha barn, ser att elitidrottare är yngre än en själv, sköter sin egen ekonomi och kan se båda sändningarna av Rapport.

Punkten för allt detta “vuxenpoängräknande” kom idag, då jag på eget bevåg inhandlade engelsk konfekt. Detta slår allt, inklusive syrliga karameller.

Jag har idag klivit in i en ny helaccepterad era. Och jag älskar det.

Jag gillar alla hjärtans dag. Tycker det är tråkigt att så många blir ångestfyllda och tycker att dagen endast borde firas med människor man vill ligga med, inte andra som man älskar.

Jag gillar denna dag. Vill man fläska på lite extra för någon man tycker om kan man passa på att göra det idag. Om man inte vill det så skiter man i det.

Jag fläskar.

Paket:

Det är en pulka. För en eftermiddag i pulkabacken. Sjukt roligt.

Innan dess är det bra att värma upp med nybakade semlor:

Måste säga det igen; Jag gillar det! Det är så sällan man tar sig tid. Detta är en utsatt dag för att ge lite extra tid. Så vill jag tolka det i alla fall, och det är fint tycker jag.

Jag har en ledig dag. Helledig! Det är sällan jag har det. 2 per termin ungefär. Detta är en av dessa. Jag bakar. Eller bakar och bakar. Jag gör en brun sockerkaksdeg och en gul sockerkaksdeg och så blandar jag till en tigerkaka på fingret och äter upp.

Detta är inte fy skam, att köra på fingerbakning.

Kommer hem efter några dagars resande.

Hittar detta på köksluckan.

…….Jag säger ingenting……. Spelar bara upp några låtar jag kom att tänka på under detta orgasmtillfälle.

Vad är det härligaste man kan göra? Jo det är att ligga på soffan med någon man är kär i och äta finfin choklad som man fått av finfina vänner.

Jag börjar alltid med att äta halva. Om jag inte tycker om dem så mycket lägger jag tillbaka dem i skålen. Livsnjutare kallar jag mig själv. Ouppfostrad säger min Mamma.

4e advent är mys.

Så nu kan julen få vara över. Jag har fått min beskärda del. Julbak, julpyssel, julpynt och tända ljus. För det mina damer och herrar, det är livet det, i juletid.

Har ni noterat mitt kreativa inslag med att sätta titlar på mina senaste inlägg? Fantasin har runnit likt en tonårings kräk efter alldeles för mycket alkohol.

Däremot är jag läckert kreativ då det kommer till misslyckade blomvattningar. Denna lilla blomma blev för lång i stjälken. Därför får den hänga upp och ned i mitt fönster i stället.

Var vänlig notera att jag dessutom sytt en julgardin! Notera däremot inte att jag skitit i att stryka den.

Inte för att skryta. Eller jo det är faktiskt precis för att göra just det.

Pepparkaksgrossini.

Doppas i en sås av blåmögelost och cremefreiche. Smakar Lyx, husfrid samt pysslighet.

Min Mormor har sytt en adventskalender till mig! Hon har sytt sen i våras. Dagligen.

Så blev den äntligen färdig. Den sydda adventskalendern med klättrande tomtar av sjukt små korsstygn.

Den hängdes upp på väggen och beundrades. Sen hängde vi upp paket.

Kalendern, som tagit ca 450 timmar för min Mormor att göra, är det man anar längst upp på bilden. Men fin är den. Det kommer vi att se den 24e december då alla adventspaket öppnats och det är dags för kalendern att vila till nästa år.

Man kan aldrig ha för många adventskalendrar. Skam den som inte har någon! Drunkna i dem! Grejen är inte att räkna ned, grejen är att öppna. Barnsligt roligt.

Jul, jul, strålande jul. Är inte jul en trevlig tillställning!? Det tycker jag minsan. Det trevligaste är förberedelserna.

Förberedelse 1 - se till att ha en adventskalender du gillar. D v s någon som gick när du var barn så att du kan minnas tillbaka på dessa glimmande ögonblick, eller rättare sagt snortidiga mornar i soffan i ett iskallt hus med mestadels regn utanför.

Själv gluttar jag på Sunes jul.

Jag bjuder på “låt-jag-kommer-gå-runt-att-tralla-på-veckan-ut”:

Även Per Gessle kan inte släppa den. Han kan gå nästan lika lågt som jag…

Jag har fönsterbräden i sten!!! Det är inte illa pinkat!

Det som är illa pinkat däremot är att jag inte upptäckt detta på 3 1/2 år… Inte förrän idag då mitt fönsterbräde,i materialet spånskiva, började röra sig då jag dammade det förstod jag att det fanns något under.

Igår hade jag ungefär 7 meter fönsterbräde i uppspräckt spånskiva i färgen dassvit. Idag har jag 7 meter sten.

Det ger mig feminint inredningsstånd.