Jag har stulit smultronplantor från de Gotländska skogarna.

Sen har jag planterat dem på min balkong. Gottat mig åt min konstnärliga och ekonomiska talang.

Sen har jag plockat liljekonvaljer. I mängder. Och gottat mig åt min kreativa och ekonomiska talang.

Efter allt detta pyssel svänger jag sedan förbi en blomsterbutik för att köpa en billig blomma till en kruka som jag hittat hemma hos mina föräldrar. Billig ska blomman vara för jag är ju så vansinnigt ekonomisk.

Jag hittar en blomma för 58 kronor. En pelargon. Dom blommorna är bra; de håller nämligen i åratal; även hos mig.

Sen går jag förbi några pioner och tänker: “Snittblommor, vad trevligt!”. Jag plockar på mig några stycken. “De kan ju bara kosta en tiokrona styck typ”, tänker jag. Och det är jag ju värd. För jag har minsann sett att smultronplantor kostar 25kronor/planta och att liljekonvaljerna är snuskigt dyra. Fatta vad jag har tjänat pengar!

Den trevlige expediten slår in mina pioner noggrant. Han förklarar hur jag ska snitta dem för bästa möjliga hållbarhet och ger mig tips om pelargonskötsel. Jag bara ler och tänker på hur vansinnigt ekonomisk jag är.

- Det blir 548 kronor, ler expediten.

-…va?, får jag fram. Medan händerna börjar knyta sig och tungan trycks mot gomen.

- Ja, för pelargon 58 kronor och pioner 49 kronor/styck. Det blir 548 kronor, ler expediten vidare.

Min tunga börjar nu att hetsa fram och tillbaka över min tandrad. Mina tankar flyr iväg på fikarast. Min kropp börjar gunga från sida till sida.

- Jaha, då blir det VISA-kortet då… trycker jag fram.

Sen går jag därifrån. med några sketna pioner och en pelargon. Funderandes över varför jag inte bara garvade åt situationen och lämnade tillbaka de inslagna blommorna? Eller bad om ursäkt och sen lämnade tillbaka de inslagna blommorna? Eller skämdes och sen lämnade tillbaka de inslagna blommorna? Men det gjorde jag inte. Jag log, betalade med månadens matpengar och straffas nu dagligen av små feta blomkulor som hånler från sin vas.