Jag har så svårt för nattvard. Sen dag ett har jag haft svårt för nattvard. Herrens måltid. Kärleksmåltiden. Livet måltid. Hur fint och kristlig jag än tänker kan jag inte komma ifrån det. Mina tankar flamsar likt tonårstjejer på fotbollsmatch varje gång jag pressar mig själv till att återigen se det vackra och heliga i brödbrytande och vinupphällande.
Jag försöker nicka till bibelordet innan, jag försöker stå allvarligt i kön på väg till mimimålet, jag tittar bröd/vin-utdelarna seriöst i ögonen och ser lite mer upplyst ut när jag går tillbaka till min plats och sätter mig. Men jag fattar inte. Jag vet inte på vilken fot jag ska stå på i kön, jag blir alltid glad när det är tekaka istället för polarkaka, jag försöker lista ut om utdelarna verkligen tror på att “Jesus kropp/blod för mig utgivet är” och jag kommer inte ifrån herpes-skräcken då jag dricker i samma glas som 70 personer innan mig.
Idag kom jag på mig själv att tänka “Jesus herpes för mig utgivet är” när jag drack ur vinglaset. Detta resulterade i att jag satte Jesus kropp i halsen och diskretharklade mig genom resten av Gudstjänsten.
Attt vara eller icke vara en Nattvardsintagare, det är frågan.
Hahahahahahahahahahahahahaha!
Comment by Jenny — May 16, 2010 @ 6:42 pm
Fråga Gud själv, han vet
Men eftersom det var han som instiftade nattvarden kan jag tro att han tycker att vi bör vara nattvardsfirare vi också. Bara ha fokus på korset, Jesus Kristus.
Comment by Craxyknas — May 16, 2010 @ 11:30 pm
Alltså, ha fokus på Jesus Kristus på korset istället för att tänka på alla tusen saker som kan och har gått fel, menar jag
Comment by Craxyknas — May 16, 2010 @ 11:31 pm
Haha! Jag känner såååå igen mig!
Comment by Karolina — May 18, 2010 @ 4:01 pm
En sak som kan vara vettig i sammanhanget är att inte gå fram till nattvarden alls, när man känner såhär. Det finns inget tvång i att ta emot nattvarden, även om den är väldigt essentiell, speciellt i den Lutherska kyrkan(när vi nu talar Sverige, din kommentar om polarkaka vs. tekaka får mig dock att ana att vi pratar om ett mer karismatiskt sammanhang här), men det ska aldrig vara av tvång, eller rutin, eller för att alla andra gör det, som du tar emot den. Det är den renaste nåden som ges i nattvarden, men nåden blir ju till del för oss alla genom att vi är Guds barn.
Så kanske är det dags att ta ett steg tillbaka, och låt nattvarden få vila i bön och funderingar.
Ett annat hett tips kan ju vara att fråga andra varför de tar emot nattvarden.
Comment by Mattias — June 11, 2010 @ 8:17 am