När jag var liten förstod jag aldrig varför pojkar och flickor skulle bo på olika håll när man var på läger; dvs sova i separata sovsalar eller hus. Senare förstod jag att i ett heterosexuellt samhälle där nakenhet inte är något normalt, utan sexuellt upphetsande, måste kvinnor och män dela på sig för att inte börja ligga med varandra hej vilt. Men jag har fortfarande inte fattat poängen att man delar på barn? Det är väldigt få barn som blir ligga-sugna av att sova bredvid någon av motsatt kön.
Nu när det homosexuella perspektivet får allt mer plats i samhället funderar jag på om alla måste få privatrum på övernattningsläger? För helt plötsligt kan ju alla börja ligga med alla.
Jag har även funderat på toaletter. Varför måste man ha könsbundna toaletter? Detta är mycket enkelt att förstå efter ett tag. Män tror fortfarande att det är coolt med stå-kissning, vilket resulterar i kiss-skvättar på toastol, golv och ibland har jag även noterat kiss på väggar. Därför är jag glad över denna delning. Men delningen i sovsalar, det måste väl endast vara för att göra skillnad på pojkar och flickor?
* Att behöva en 10:a eller 5:a för att kunna låsa ett omklädningsskåp är bland det töntigaste jag vet. Man kommer ju inte springa iväg med skåpet som man kan göra med en kundvagn. Så varför ska man behöva ha mynt till detta? Vad är värdet?
* Bland mina topp 5 “i pinsammaste laget” hamnar att välta med cykeln på en isfläck - glida in i de passerande fotgängarna runtomkring och välta dem med.
* Drottning Silvia säger att hon lärt sig vinka genom att tänka på att hon skruvar i en glödlampa. Detta gör hon förbannat snyggt. Hur mycket jag än tränar får jag inte ens till en gnutta av den glamourisitet hon utstrålar genom sitt lampvridande.
* Om jag springer i 13.4 km/h på ett löpband svimmar jag på det efter 44 minuter och 2 sekunder.
Ibland är huvudet så overload att nacken skulle behöva kryckor för att orka hålla upp skallen. Då brukar jag fastna framför youtube. Oftast ser jag skrattande bebisar om och om och om igen. Efter en stund klarar huvudet att hålla upp sig själv och munnen börjar le lite igen. Tack Gud för bebisar.
När kan man anse en tradition vara tillräckligt trist för att bryta den? För i år är Oscarsgalan tråååkig!
Så jag sitter här och funderar på om man skulle ta och stänga av Tv:n för att få tillgång till lite skönhetssömn? Men det är något som tar emot. Traditionen. Har man klarat sig genom uttjatat julbord på uttjatat julbord, lååångt bröllopstal på lååångt bröllopstal, ovitsiga bordsvisor på ovitsiga bordsvisor så borde man ju kunna klara lite tråkig Osckarsgala. Det är ju ändå tradition. Eller?
För fyra år sedan började jag avbeställa telefonkatalogen. Man kunde gå in på en sida och säga att man inte ville ha den. Jag hade aldrig fått den men tyckte ändå att det var smart att ta det säkra före det osäkra, dvs vara miljövänlig och se till att den inte låg på dörrmattan en vacker dag.
Jag har nu fått telefonkatalogen i fyra år. Varenda förbannade år sedan avbeställningen har telefonkatalogen dumpit ned i min brevlåda. Jag har satt upp en lapp på min dörr: “EJ TELEFONKATALOGEN, TACK”, men den fortsätter att komma. Jag har varit inne på “avbeställningssidan” igen och verkligen kontrollerat att jag avbeställt den, men den dyker upp år efter år. Jag kontrollerar med andra om de fått telefonkatalogen, men det har dom oftast inte; för dom har ju avbeställt.
Om jag inte hade avbeställt den från början hade jag inte brytt mig ett skvatt. Nu retar det skiten ur mig.
Helgen har varit så bra! För både mig och min sambo.
Jag har firat namnsdag och haft kalas för det. Fira vad som firas kan! Jag bakade rabarbertårta och citronmuffins, vi drack slånbärssaft och jag fick en bok, vi pratade bröllop och känslor i 4 timmar.
Riktigt mysigt!
Sen kom min sambo hem. Ännu nöjdare med sin helg. Han hade nämligen vunnit över sina vänner i att kunna göra så många pullups som möjligt.
Så sitter vi där. Skitnöjda. Fast ändå på olika sätt på något sätt.
