Jag fattar inte att alla ska behöva vara så stressade. Att vara stressad är ju så grymt inne nu. Om man beter sig dåligt, misslyckas eller kommer försent till något är det bara att skylla på stress.

Jag tycker stress är fult. Jag tycker stress visar att man misslyckas. Jag tycker stress visar att man är dålig på planering, dålig på att ta vara på sitt liv och dålig på att uppskatta.

För tid är inget man får, det är något man tar sig. Och val i livet gör tar man själv, inte någon annan.

Jag har tänkt att jag inte stressar. Tänkt att jag gett ett lugnt intryck och gett mig tid till alla som frågat efter det. Så har jag minskat lite på sömnen. Så har jag börjat köpa färdigmat. Så har jag börjat ta lite koffein/vitamin/smärt/mot sura uppstötningar - tabletter till frukost.

Som en anka är jag: lugn på ytan men paddlar utav bara helvete därunder.

Och det är ju inte alls så mycket bättre än att stressa öppet?

Så varför kan jag inte lugna ner mitt tempo?  Varför kan inte människor överlag bara lugna ner sig!? Varför gör vi såhär mot oss själva? För jag är definitivt inte ensam.

Det klurar jag på idag.