Färg, färg, färg, färg, färg, färg, färg!

Finns det något jag hatar nu så är det vitt. Vitt, vitt, vitt. Vart man än vänder sig så är det vitt. Förutom när det inte snöat under en dag och alla miljontals hundar pinkat ner sina revir. Då är det gult. Fast ändå vitt därunder.

Nu har jag investerat i färg. Jonna goes spring.

Färgglada gardiner.

Välfyllda fat på prickig duk.

Dyra blommor men ack vilken färgklick.

Mina väninnor kommer in i rummet och säger på en hundradels sekund: “så vårigt!”

Min sambo kommer in i rummet och säger: “vill du också ha en frukt?“

Det är skillnad på flickor och pojkars intressen. Jag fortsätter att förundras över det.

Jag tycker feminism är bra. Jag ser upp till kvinnor som säger ifrån. Jag gillar kvinnor som har hår under armarna, som slår sig in i politiken, som uppmärksammar att de inte behandlas likvärdigt med männen på sin arbetsplats och vägrar städa mer än sin man.

Men vi är olika. Det kan jag inte komma ifrån. Vi är faktiskt det. Generellt Olika.

Idag kommer jag att le hela dagen. Le så att näsborrarna fladdrar och snorkråkorna tittar ut. En liten stund var jag dessutom tårögd.

Allt detta för att jag lyckats köpa detta tårtfat för en snuskigt låg summa på blocket:

Min sambo ha inte fukt i ögonen. Han springer inte smågurglandes runt i lägenheten och surfar på rosa små moln. Han ligger på soffan och drömmer om sitt USB-minne med 16 GB.

Så är den här igen! Den uppstoppade renen som gör att jag skriker av fasa varje gång jag går in på Willys.

Jag glömmer alltid att den är där, så jag hinner alltid komma för nära innan jag upptäcker dess glasartade blick. En gång har jag krockat med dess mule och höll på att välta kadavret.

Nu handlar jag på Coop istället. Ju fler döda renar desto mindre polarkaka för min del .Jag undrar om polarkakorna ökar i försäljning över lag?

Ser bilden framför mig när de sätter mig uppstoppad på en hög tamponger. Och undrar även här om försäljningen skulle öka?

Jag har räknat vuxenpoäng sen tonåren.

Nu är det slut på det. Det är inte relevant längre. Meningen “JÖSSES, vad med vuxenpoäng!” är varken kul eller fyndig längre. För jag ÄR vuxen. Detta kan exempelvis bevisas med att jag använder ordet “jösses”.

Vuxna har väl mer eller mindre poäng i den “jag-älskar-att-hata-att-bli-vuxen-ligan“, men vuxen, det är man när man närmar sig 30, snart är färdigutbildad, planerar framtid, frågar sig seriöst om man vill ha barn, ser att elitidrottare är yngre än en själv, sköter sin egen ekonomi och kan se båda sändningarna av Rapport.

Punkten för allt detta “vuxenpoängräknande” kom idag, då jag på eget bevåg inhandlade engelsk konfekt. Detta slår allt, inklusive syrliga karameller.

Jag har idag klivit in i en ny helaccepterad era. Och jag älskar det.

Vårens fasa är här. Sommarjobbsansökningar. Få saker tar så lång tid.

Ett intressant jobb har jag hittat i alla fall:

“Personlig assistans och hemtjänst för personer under 565 år”

Hur coolt vore det inte att vårda en människa på 564 år!? Shit vilka historier man skulle kunna få höra…

Jag gillar alla hjärtans dag. Tycker det är tråkigt att så många blir ångestfyllda och tycker att dagen endast borde firas med människor man vill ligga med, inte andra som man älskar.

Jag gillar denna dag. Vill man fläska på lite extra för någon man tycker om kan man passa på att göra det idag. Om man inte vill det så skiter man i det.

Jag fläskar.

Paket:

Det är en pulka. För en eftermiddag i pulkabacken. Sjukt roligt.

Innan dess är det bra att värma upp med nybakade semlor:

Måste säga det igen; Jag gillar det! Det är så sällan man tar sig tid. Detta är en utsatt dag för att ge lite extra tid. Så vill jag tolka det i alla fall, och det är fint tycker jag.

Bloggen har fått ny färg! Eller fått och fått…en excellent människa har givit av sin tid för att hjälpa min blogg att bli mer vårig och “i tiden“.

Nu är det egentligen bara våren vi väntar på för att det ska bli perfekt.

Jag har börjat träna igen! Efter 6 veckors sjukdom gjorde jag i måndags mitt första simpass i en 25 meters bassäng. Jag simmar och simmar, crawlar och crawlar, känner “Shit vad stark jag är!“; i ungefär 400 meter. Sen blir jag som en pölsakorv i bikini. Simmar 500 meter till på ren vilja genom att dra mig fram på ett klädsimliknande sätt. De sista 100 meterna simmar jag på rygg. “Nu ska jag verkligen ta i! “, tänker jag.

Efter 975 simmade meter glömmer jag att bassängen har väggar och simmar rakt in i kakelkanten. Det säger bara smack, blir svart framför ögonen och jag funderat om hjärnan kan knäckas i två delar för i sådana fall måste min definitivt vara splittrad nu.

Så här sitter jag nu. Med en liten hjärnskakning pyntat med illamående och yrsel. I väntan på att få börja träna igen. Om ett tag. Då jag har återhämtat mig från föregående träningspass.

I förrgår hittade jag en 50-lapp på gatan. Jag var glad i tre sekunder. Tänkte, jublande lycklig, att detta var den största peng jag någonsin hittat!! Sen började jag leta efter mer pengar, och blev tjurig, för jag hittade inget mer.

Detta stavas G-I-R-I-G-H-E-T.

Jag försöker liksom tvinga hit våren. Är så vinterdepressiv att det nästan är sjukt. Igår försökte vi att tillkalla våren genom att ha picknick på sommarens egensydda picknickfilt, samt spela sommarlåtar på spotify.

Fungerade. Icke. Vårpirret uteblev.

Jag fattar inte att alla ska behöva vara så stressade. Att vara stressad är ju så grymt inne nu. Om man beter sig dåligt, misslyckas eller kommer försent till något är det bara att skylla på stress.

Jag tycker stress är fult. Jag tycker stress visar att man misslyckas. Jag tycker stress visar att man är dålig på planering, dålig på att ta vara på sitt liv och dålig på att uppskatta.

För tid är inget man får, det är något man tar sig. Och val i livet gör tar man själv, inte någon annan.

Jag har tänkt att jag inte stressar. Tänkt att jag gett ett lugnt intryck och gett mig tid till alla som frågat efter det. Så har jag minskat lite på sömnen. Så har jag börjat köpa färdigmat. Så har jag börjat ta lite koffein/vitamin/smärt/mot sura uppstötningar - tabletter till frukost.

Som en anka är jag: lugn på ytan men paddlar utav bara helvete därunder.

Och det är ju inte alls så mycket bättre än att stressa öppet?

Så varför kan jag inte lugna ner mitt tempo?  Varför kan inte människor överlag bara lugna ner sig!? Varför gör vi såhär mot oss själva? För jag är definitivt inte ensam.

Det klurar jag på idag.

En lyssnare ringer in till “Christer i p3″ och svarar sant/falskt på olika påståenden i direktsändning.

Christer: Är du allmänbildad?

Lyssnaren: Eeee, ja…eller vad betyder det?

Min dag blev roligare i alla fall.

Det ringer på min mobil. Jag svarar och hör en röst skrika:

- Grattis Jonna! Du har vunnit en helkväll med 3 väninnor i Örebro! På en lista med 3000 namn har just du vunnit.!!!Limousine, champagne, gratis inträde på klubb, sminkös, håruppsättning och sedan fotografering!

- ……..hur har du fått mitt nummer? frågar jag skarpt

- ….va?, svarar hon

- Hur har du fått mitt nummer?, bokstaverar jag

-….Eh…från listan…?, svarar hon

- Vilken lista? Jag har inte satt upp mig på någon lista!, biter jag

- Men du får en utekväll och blir fotograferad..?., smyger hon

- Vad är det för lista!?, fräser jag

- Jag vet inte. Man kan hamna på listan om t ex andra vänner rekomenderat en, försöker hon

- Så du menar att 3000 pers har blivit rekomenderade och jag är den lycklige vinnaren!?, stöddar jag mig

- Jag vet inte, viskar hon

- Vaddå vet inte. Du ringer ju till mig, har mitt telefonnummer, säger att jag är uppsatt på en lista och så vet du inte!!!, piskar jag

-JAG ÄR NY PÅ JOBBET! JAG VET INTE VAD DET ÄR FÖR LISTA! JAG VET INTE! JAG KAN INTE!, krisar hon

- Phf. Det var ju inte något vidare förstasamtal du fick dig då, flinar jag

- MEN VILL DU HA LIMOUSINEN!? VILL DU ATT NÅGON SKA SMINKA DIG OCH TA KORT!?, kvider hon

- Nej det vill jag inte. Varför skulle jag vilja det?, undrar jag

- ……men….för att….alltså….nej jag kan inte svara på den heller…viskar hon

- Nehej, men tack för ditt samtal då! kvittrar jag och samtalet är över.

Jag är skitnöjd. Jag har idag lärt mig vilka det är som sitter i den töntiga limousinen som blockerar Örebros gator på fredagkvällarna. Det är tjejer som “vunnit” från en “lista på 3000″. Dessa ska sminkas, få håruppsättningar, kråma, posera, flina och seda kunna köpa bilder från detta jippo till sin facebook.

Rösten i telefonen kanske inte är lika nöjd som jag. Hon har idag lärt sig att hon kanske inte har världens bästa jobb. Ty alla flickor vill inte sminkas, fönas och fotas. Vissa flickor tycker det är enormt obehagligt att människor ringer upp ens privata telefon och påstår att man sitter på en lista någonstans i Sverige. Vissa flickor trivs faktiskt med att vara listlösa, sminklösa, limousinelösa och 15minutes of modellande-lösa. Så det så.