Idag försökte jag tränga mig före ett litet barn som gick med en minikundvagn i affären. Det resulterade i att jag välte både minivagn och barn.
Man är inte stolt när man ser förödelsen med spridda matvaror, en vält liten kundvagn och en overallklädd 3-åring i mitten. Barnet har dessutom klarat av konsten att tappa sin stövel i fallet mot marken.
Snabbt försöker jag plocka upp flickan från marken och dra upp hennes kundvagn, men flickan verkar vara så förlamad av skräck att hon bara ligger där och vägrar titta på mig.
Psykologen i mig skriker: den lille dissocierar!
Kvinnan i mig kvider: stackars barn, stackars barn, stackars barn!
Självbevarelsedriften stönar: here we go again!
Bitterfittan i mig ropar: spela inte död ungjävel!
Efter 30 sekunder är scenen över, Jonna har bett barn och mor om förlåtelse och skyndat vidare mot godiset.
Trevlig fredag!
Oj, vilket trauma! Du kan säkert återberätta det hela för din högskoleklass, sen kan ni gotta er i allt
Comment by Soffy — January 22, 2010 @ 11:21 pm
Det är inte lätt att vara Jonna alla dagar!! =)
Comment by Stina — January 23, 2010 @ 11:10 pm
Det är inte lätt…att vara någon med godissug!
Comment by E — January 24, 2010 @ 2:33 am
Ja och den ungen lär ju komma till dig om 10-15 år med svåra traumatiska problem…
Comment by Finnpajsaren — January 25, 2010 @ 11:27 am
fantastiskt roligt!
Comment by Emelie — January 26, 2010 @ 12:31 am