För några månader sedan kom jag på att jag ville bli forskningsassistent i USA. Så jag börjar skriva mail till alla professorer som intresserar mig. Till Filadelphia, till Providence, till San Diego, till Florida, till New York…. Och så väntar jag. Och väntar. Och väntar. Men inga svar kommer. Tillsist börjar jag beklaga mig för en vän:

- Amerikanare asså!!! Har de stolpar uppstoppade i sina stjärtar eller vad är det frågan om!? Att man inte kan svara på ett mail från en svensk som kan jobba gratis! Det är ju inte klokt! Uppstoppade, hemska människor. Dryyyyyyyyg attityd, det säger jag bara, DRYYYYYYYYYYYG attityd!!!!

- Men vad skrev du då?, svarar min vän och fortsätter: Ibland kan mail fastna påvägen om man skriver från någon dålig mailadress eller om du skrivit något som kan tolkas fel.

- Jag ha en normal mailadress och det jag skrev var att jag kan jobba gratis under en hel termin! Hur fel kan det tolkas liksom!? fräser jag.

- Ok, så vad skrev du i “subjekt rutan” då? Som överskrift?, undrar min alldeles för tålmodiga vän

- Typ att jag var svensk och kan jobba gratis!, svarar jag

- Du bör nog gå hem och kolla vad du egentligen skrivit Jonna, det där kan ju lätt feltolkas….

Så jag går hem och söker upp dessa mail som jag skrivit till världens främsta forskare inom sina ämnen. Och där står det rakt upp och ned, skrivet av mig, i nyktert tillstånd, med stora feta bokstäver: SWEDISH ASSISTANT FOR FREE!!!

Jag har nu skickat nya mail till dessa människor. Utan “Swedish” utan “for free”, med förhoppning om att mailen nu inte hamnar i deras prostitutionshög.