Örebro är staden som planterar krokusar på varenda kulle under våren. Detta är staden som belyser sitt slott med lila strålkastare och byter vanliga gatustenar mot inglasade råttor för konstens skull. På Örebros universitet har man gjutna parkbänkar för 16 000 kronor styck och varje elev som skriver sig i staden får en tusenlapp att handla böcker för. I Örebro står förklädda poliser vid övergångsställ för att ta cyklister som trampar mot rött samtidigt som man sätter dit bilisten som kört 32 km/h istället för 30 km/h.

Man lägger pengar på allt och inget. Vi har Sveriges finaste stadspark men ett anmält och utdömt socionomprogram. Vi har ett vattentorn som har designats som en svamp med ett kafé högst upp men inte tillräckligt nymodiga för att sjukhuset ska journalföra på datorer.

Vi har flashiga fik, pimpade uteställen och trendiga butiker. Pengar, pengar, pengar på ditten och datten. Förutom lite väsentliga saker såsom socionomprogram, journalföring SAMT grusning i 12 minusgrader efter tre dygns snöande. För vem bryr sig om sådana petretesser? Det skulle nog bara bli min blåa armbåge, mitt sönderslagna knä och min självdistans.