Idag kom jag fram till att den hemmagjorda lingonsylt jag fått av en vän inte var lingonsylt, utan blåbärssylt.
Detta kan irritera mig eftersom jag använt denna “lingonsylt” på blodpudding och köttbullar under flera veckor. Utan att smaka skillnad. Det stör mig. Att inte smaka skillnaden mellan blåbärssylt och lingonsylt. Dessutom är blåbärssylt dyrare i butik. Alltså borde jag ha njutit mer.
Det är gymnasiedagar på universitetet. Gymnasister kommer och lyssnar på olika representanter från olika program. Jag är psykologprogammets representant.
Det är ju lustigt, tänker jag (där jag sitter upptvingad på en belyst scen likt en stroppig pastor mellan rektor och dövtolk), att just jag ska representera psykologprogrammet. Jag som verkar vara född med en grodyngelfabrik på min tunga. Men vad skulle egentligen kunna gå fel?
- Ja Jonna då kanske du vill ta över? säger min rektor som precis lärt sig mitt namn och nu missbrukar det frenetiskt
- Japp då var det jag! Jonna heter jag och det här ska ju bli skitkul. Jag har liksom aldrig dövtolkats! Hej hej! (vinkar till tolken som står 1 meter bort). Ja det är så här vi ser ut, psykologerna. Kofta, lite mesigt lönnfeta med blått under ögonen.
Vid detta tillfälle börjar ängeln på min högra axel upprepa “håll käften, håll käften” medan djävulen på min vänstra axel upprepar “bra, bra fortsätt!”
- Ja jag går som sagt psykologprogrammet och jag hörde att ni pratade förut om arbetslivserfarenhet och egenterapi. Jag ville bara säga att jag tycker det är skitbra om man är lite äldre då man börjar att plugga eftersom de här studierna får de flesta att känna sig dumma i huvudet eftersom vi läser om så mycket sånt.
Ängeln på axeln skriker “gå och sätt dig! Gå bara och sätt dig!” och djävulen dunkar mig i ryggen.
- Ja elller jag menar vi läser ju inte om folk som är dumma i huvudet, mer sjuka i huvudet. eller jaja ni förstår. Och ibland känner man sig galen helt enkelt. som nu t ex då jag står här och svettas och tror att en panikattack är påväg.
Ängeln skruvar på sig liksom min rektor bakom mig. Djävulen applåderar.
- I alla fall så är det bra att vänta något år och ta det lugnt. Det är också bra att ha kontakt med någon i de äldre årskurserna som kan fungera lite som vägvisare. Vi får ju hur mycket skit som helst att läsa och de kan ju hjälpa en att radda i det eftersom dom redan gått kursen.
Ängeln svimmar. Djävulen gör victorytecknet.
- Och på tal om att komma in så tycker jag bara att ni ska ta det lugnt. Vi är inga brighthuvuden som går här. Vi är bara envisa. Och man kan inte muta någon för att komma in, eller göra en könsoperation eftersom det är enklare för killar. Eller det är det ju inte men snoppar verkar ha förtur, eller alltså jag menar mer på arbetsmarknaden och kanske inte så mycket på programmet men jaja är det någon som har några frågor till mig eller så?
Knäpp tyst i rummet. Ängeln ligger nu död ner medan djävulen gör fågeldansen på min axel.
Imorgon ska jag fortsätta att representera psykologprogrammet.
Jag hatar den lilla stunden under träningspasset där instruktören får för sig att allas vader borde tränas. Benpress, fotvipp, gummiband…hela kittet ska göras för att vaderna ska bli muskulösa.
Jag vill inte träna mina vader. Hela jag föddes som en endaste vad. Biffiga, ytterst Osexiga vader har jag. Två stycken till och med.
“Jag har också stora vader!” säger folk till mig.
“Phf, du får vara med i min vadklubb om du som kvinna måste hyra herrpjäxor, inte kan ha gummistövlar, inte kan ha speciellt många andra stövlar heller för den delen och får upp stuprörsbyxor till ankeln. Välkommen då.”, svarar jag
Just därför hatar jag vadövningarna. För varje litet tå-gung känner jag hur jag måste gå upp en jeansstorlek för att mina vader ska få plats. Smidigt försöker jag att dricka vatten, klia mig på fötterna, snöra skorna och fixa frisyren istället för att behöva göra dessa vadövningar. Och vem, VEM, vill egentligen ha muskulösare vader?
Nu startar min nya temavecka. Är det inte fyndigt att börja vecka på en torsdag förresten? Det blir så nära till helg då, och veckostarten känns inte lika jobbig.
Temaveckan kring teman är nu över. Nu går jag däremot till att blogga på professionell nivå. Elitblogga skulle jag kalla det.
Med elitblogga menar jag att göra som de mellanstora bloggarna i Sverige gör. Dvs repetera. För på något sätt har alla som varit igång några år fått för sig att börja publicera gamla texter igen. För att visa på sin briljans. Det ska jag också göra!
Det svåra med min blogg, när jag letar i mitt 2-åriga arkiv, är att det inte finns någon briljans. Här finns bara irritationer, pinsamheter och bajs. Briljans-Bajs, Bajs-Briljans. Gränsen är hårfin. Därför publicerar jag några händelser om igen. För att visa min briljans, eller för att kunna åka iväg på smygsemester-som Sveriges mellanstora bloggare uppenbarligen gör någon gång per år.
October 22, 2007
Om 3 år ska jag sitta i den bemötande stolen
Jag har läst någongång, någonstans att ett sinne alltid är starkare än de andra sinnena hos en människa. Hos mig skulle det definitivt vara luktsinnet. Jag skulle kunna ta jobb som hund i polistullarna eller som gris i tryffelskogarna.
Här ska jag outfitta. Skryta om mina lår som uppenbarligen växt upp på en svarv samt ställa mig bredvid ett timglas för att ni inte skall kunnan gissa vem som är vem. Jag ska även skryta om svindyra märkeskläder jag köpt för pengar jag uppenbarligen inte borde ha haft eller briljera i min kreativitet att återanvända gamla plagg.
Dagens outfit:
Jag bär här:
Jacka samt byxa av märket North Bend.
Gummistövlar av märket Ullared.
Den svarta sidenstassen är av märket Versace.
Min magväska av märket Louis Viutton.
Mina klackskor är hemmagjorda.
Min BH lika så.
Mina trosor kommer från Gant..
Mina strumpbyxor från Prada.
TYVÄRR täcks det mesta av min utstyrsel av de tre första plaggen. Sorry.
Här kan jag vidareutveckla de korta statusuppdateringarna jag gjort om mig själv på facebook, samt få folk att hälla lite mer vatten på Åh-vilket-lyckat-liv-hon-har-kvarn. Helst vill jag att mina vänner från barndom samt tonårstid läser detta så att de ska se hur jag utvecklats, blivit vackrare och nått framgång.
Here I go(som man säger på engelska)
07.30 Vaknar av att min sambo kommer in med frukost på sängen. Han är så himla gullig! Han har gjort kaffelatte i vår nya kaffemaskin och bakat blåbärscones med blåbär som vi plockade en dag i somras vid hans föräldrars sommarställe i Göteborgs skärgård. Vi ser nyhetsmorgon och myser fram till 8.30.
9.00 Störs mina morgonbestyr av att telefonen ringer. Det är P3 som hör om de kan få snabbintervjua mig om en grej jag skrivit tidigare här på bloggen. Jag bara: Herregud! Men Ok då.
10.00 Fika på stan med några väninnor. De är så himla gulliga och fina allihop. (Här borde jag ha ett foto på alla mina väninnor samt alla vackra bakverk som vi äter).
11.00 Kilar till gymet och får kommentarer kring hur stark jag blivit. Det är ashärligt eftersom jag verkligen kämpat de senaste veckorna.
13.00 En klasskompis bjuder på mat. Han har lagat något grekiskt och bjuder på vin samtidigt som vi jobbar på en uppgift som ska presenteras imorgon. Han är så fin liksom. Ödmjuk och bara så brrrrra.
15.00 Har blivit bjuden på massage så jag drar dit och får en helkroppsbehandling. Behöver verkligen det efter mina veckor med hård träning. Blir störd av mobilen. Det är ett jobberbjudande jag bara inte kan motstå (säger inte vad, men ni får se…)
16.30 Får äntligen en lugn stund för mig själv. Tar en kopp te, njuter av utsikten på balkongen där jag sitter inlindad i en massa filtar.
17.30 Hämtmat från thairestaurang. Vi tänder ljus och har skiitmys.
19.00 Börjar alla vänner ringa för dagens uppdatering och jag skrattar mig fram till kl 22 då jag går till sängs för att läsa en superintressant bok jag precis köpt.
……………..detta var alternativ 1.
Här kommer alternativ 2.
8.00 Vaknar av min egen fis. Kan inte röra på min trötta kropp. Somnar om.
9.00 Snoozar mig genom en timme till.
10.00 Sjukt dåligt samvete för att jag inte gått upp tidigare. Ångest inför vad jag borde läsa men inte läst eftersom det är så förbannat Ointressant.
12.00 Samma frysta mat som igår.
13.00 Sätter mig för att läsa. Somnar.
15.00 Pallrar mig iväg till skolan för att dra ut papper.
16.00 Börjar alla kassa amerikanska komedier på Tv. Jag fastnar.
18.30 Mosar ärtor och mjölk till “ärtsoppa”
19.00 Gör 5 situps på iskallt golv
19.01 Går uttråkad runt i lägenheten med växande ångest över vad jag borde göra.
20.00 Ser mer TV
22.00 Somnar på soffan funderandes kring om jag kanske bara inbillat mig att jag har vänner och sambo.
Välj själva vilken dag ni tror är på riktigt. Alternativ 1 eller 2. Kommer aldrig i mitt liv avslöja svaret.
Nu ska ni få lära er att laga mat. Följ med mig på denna kuldinariska (kurdinariska? Kulinariska?….vet inte vad ordet betyder, men eftersom det används i matsammanhang hör det hemma här) resa! Eftersom kockar aldrig någonsin kan nöja sig med bara EN rätt, presenterar jag därför hela min matlagande dag. Då mat är så förbannat intressant. Det vet man ju. Hur många matlagningsprogram finns på TV? Hur många radioprogram har inte sin egen kock? Hälften av alla världens kockar är säkerligen anställda på någon tidning. Reklam går bara inte för sig utan mat. Mat finns även med i precis alla sociala sammanhang. Mat, mat, mat, mat. Älskar du inte mat kan du tyvärr inte tillhöra denna värld. Icke!
Tur som det är kan jag laga riktig gormémat och ska därför lära er allt jag kan om denna världskonst.
Frukost (Den viktigaste måltiden på dagen.)
Börja med att gå upp 25 minuter innan du senast måste vara iväg. Tvätta dig i ansiktet och eventuellt under armarna. Pimpa ansiktet med diverse färg. Vips har du bara 3 minuter kvar till att laga och äta frukost.
Ta 2 ägg
Knäck i munnen. Svälj. (och då menar jag SVÄLJ. Snabbt.) Har du riktigt tur kan du ha kokat 2 ägg kvällen innan som du kan äta på cykeln.
Mellanmål
Tryck i dig en näve nötter. Ta alla på en gång. Blir en god sörja i munnen.
Lunch
Ta fram en låda som du hittar i frysen
Micra ca 8 minuter och hoppas att det, som nu bara ser ut som frost, ska förvandlas till lunch och inte vara äppelmos.
Fika
Mosa knäckebröd i en kesoburk med keso. Rör om. Sleva i dig.
Middag
Ok. Skriv ned detta, för här kommer ett recept:
Koka rödbetor
Öppna en tonfiskburk
Blanda, samt pimpa med grönsaker:
Ät.
Efter detta har man så sjukt ont i magen av alla rödbetor att man hoppar över kvällsfikat för att sedan kissa rött i tre dagar framöver.
Ta nu tag i ert matlagade. Ty att kunna laga askäck mat bör man, annars dör man.
Är jag riktigt rolig så skämtar jag om sex. För det är ju nytt och kreativt. Jag kan även visa min briljanta humor på andras bekostnad eller verka väldigt nonchalant medan jag säger något jag förberett att säga under typ ett års tid.
Tyvärr är jag inte “professionell komiker” som skämtar om ovanstående fyndigheter. Därför får ni en stripesnutt. De är underskattade de där små stripesen. Här kommer en som kräver mer plats i samhället:
Per visste att det förmodligen skulle kosta honom livet, men han hade alltid drömt om att få slå till en panter med en korv.
Med riktigt bra humor kommer även en bitter ton av sanning, ansvar och allvar. Så därför säger jag i Gardellig ton: Ta tag i era drömmar………….. (Gardell-Tystnad och intensivt stirr)…………….för det gjorde Per.
Inredning. Himla trevligt. Här finns ingen ångest, inga krav, ingen utsida. I hemmets lugna vrå kan man vara sig själv och bara slappna av.
Ta mig till exempel. Jag har förgyllt min vardag med att hälla över mina kryddorfrån kryddburkar i glas till nya kryddburkar i glas. Det som skiljer är klistermärkena samt locket som nu skiner silvrigt istället för plastigt blått eller grönt.
Avslappnat.
Man kan också lägga sina pengar på tapeter. Som en masettitapet. Den är ju modern. 1 rulle, på några meter, kostar ett par tusen. Och det är det ju värt. I hemmets lugna vrå.
Med en massettitapet blir hemmet en Ostörd plats och man känner aldrig att någon har ögonen på en.
I hemmet kan man också slappna av med att återvinna och ta vara på allt. På så sätt blir man ju inte bara en ytlig inredare, utan en med eftertanke och miljömedvetenhet. Se på mig. Jag är bra. Jag återvinner nämligen påsar genom att ha dem som förvaring i min garderob.
Storkna inte än i er avundsjuka och glorifiering till mig. Det är ju några temadagar kvar.
Ta en tavla du tröttnat på. Klafsa över den med blackboardfärg. Skriv ner lite julvisor. Tada-julpynt.
Självklart har jag bearbetat bilden. Dock har jag en oerhört narcisistisk blixt som gärna vill göra sig gällande på varenda foto. Men skit i det, tavlan är assnygg.
Man kan även köpa små glaskupor till sina julblommor.
Ååååh så fint! Såhär kan man ha det i ungefär 3 sekunder. Sen ser blommorna ut såhär:
Blommor behöver nämligen LUFT. De dör i glaskupor. Och det mina vänner, blir satfult.
Därför får man ta sina himla glakupor till redan döda ting. och vad kan bli dödare än fossiler?
Jag ska ha ett tema denna veckan. Mitt tema är att ha teman. Kommer bli asbra, ni kommer storkna.
Jag börjar med min alldeles egna BAKblogg!
Håll i er för nu sätter jag igång:
TITTA och förundras över mitt bakmaterial!
Inte för att skryta men jag har SJUKT många sockerrosor som jag skulle kunna sätta på alla möjliga bakverk! Jag har dessutom över TRETTIO gamla burkar som är så charmiga att jag lägger huvudet på sned varje gång jag ser dem.
Och nu. Kräks i er avundsjuka:
Silikonformar! Asbra till alla möjliga bakverk. Som jag inte kan baka. Därför bakar jag skorpor. Med saffran, bara för att det ska se dyrt ut (OBS! 37kronor påsen)
Gör såhär:
Blanda ihop smeten (typ smör, SAFFRAN, mandel, mjöl, socker och lite annat) i designbunke (bearbeta sedan fotot så att den kissgula sörjan får en färg lika Onaturlig som silikonbröst):
Så färdigbakat. Stoppa i skorporna i ny designskål och bearbeta fotot:
Jag har även myst till det med bullar:
Tyckte att det var lite mysigt att knåda runt någon timme efter en arbetsdag. Eller så tyckte jag inte det utan fotograferade ett vykort istället.
“När knoppen väl kommit upp ordentligt ska du knappt vattna mer, då blir blomsjälken skitlång och går lätt av. Så hellre för torrt än blött, blomman har allt den behöver i löken : )”
Mm. Det var fint förklarat. Men nu då?
Vad tycker ni? Själv börjar jag känna att min lillplutta inte riktigt vill växa “upp” och ta den väg jag tänkt ut åt henne….
Jag kan inte sluta att relatera till ko-bås när jag reser med Statens Järnvägar under fredagar och söndagar. Man sitter på varandra, står i gångarna och allt är sådär allmänt skitigt. Dessutom är det ALLTID något som går snett. Nån som slänger sig framför tåget, nån förare som kör mot stoppljus, något inkommande tågmöte… Det är som att SJ är som sydsvenskar vid snö, de blir liksom förvånade att det återkommer och har inga som helst smidiga förberedelser inför detta.
Detta om SJ. Nu över till passagerarna. Jag listar de jobbigaste:
När man sitter tryckta som korvinnehåll mot varandra så är det värsta som finns de som tar med sig sin snabbmat in i den varma vagnen. Pommesfrites slickas av händer, hamburgare läcker, såser spills ut.
Igår blev jag så förbannad att jag demonstrativt tog kort på alla som åt sin Mc Donlads mat under 3 minuter på tåget och sedan lät doften ligga kvar i ytterligare 4 timmar.
Under natten har jag lugnat mig och väljer att inte lägga ut mina bilder på dessa odörsabotörer. Bara en liten påse.
Bara dennas lilla närvaro räcker för en gnutta rysning.
Jag har inte sett den på tre veckor nu. I förrgår sa en väderpresentatör att man skulle gå ut ändå för att få sol eftersom solens strålar når oss genom dimman. Det går jag inte på. Däremot bjuder jag på lite solstrålar på min blogg, så att alla får komma ihåg hur den ser ut.
Hur länge har vi varit ett land med betalkort istället för pengar? 5 år? 10 år? Vi är landet där man betalar en mjukglass på McDonalds med sitt VISA-kort. Folk som är i landet på besök häpnar över vårt pengafria land. Vi är folket som blir förbannade då kundvagnar begär en 5:a för att hakas loss från de andra vagnarna. Automater såsom parkeringsbiljetter, solarium och bensinstationer kör alla med kort. Myntautomater fungerar inte längre. Svenskar vet detta. Vi är vana. Vi kan detta.
Likförbannat blir man ALLTID instruerad i hur man betalar med kort!
I varenda jävla affär:
- Nu kan du trycka konto…..Nu kan du trycka din pinkod……nu kan du trycka OK….du kan ta ut kortet nu…
SOM ATT VI INTE KAN!?!!!! Eller vad är det frågan om?! Har de slentrianat de senaste decenniet och vägrar ge upp? Tror kassörerna att vi inte är läskunniga? Tror expediterna att de tar våran kort-oskuld? Tycker affärsbiträderna att tystnaden blir jobbigt pinsam och istället för att prata om väder så pratar de om hur vi ska hantera vårt betalkort?
Vad vet jag? Irriterad blir jag i alla fall och någon sjukt konstig anledning. Så irriterad att när jag får instruktionerna så himlar jag tonårigt med mina ögon eller bara glor en stund på min kort-instruktör medan jag säger “jahaaaaa” eller så trycker jag min pinkod aslångsamt.
Det är livet på en pinne det. Att gå tillbaka till 3års-stadiet. För jag kan själv. Det kan jag faktiskt.
För 50 år sen fanns det skrubbtanter på allmänna bad. Jag SAKNAR dessa skrubbare!
Skrubbtanterna såg till att man duschade naken innan man satte på sig badkläderna innan man slängde sig i badet. I själva skrubben försvann armsvett, huvudmjäll, hårfett, äckelodör, bajspluttar mellan skinkorna, könshår och annat äckel man inte ville simma runt i.
NU, i MODERN tid, finns inte dessa skrubbtanter kvar. Bara en dold liten lapp med att man ska duscha innan man sätter på sig badkläder. Det är det ingen som gör! Dessutom är tanterna mystiskt torra i sina hår då de slänger sig i bassängen.
Jag blir så irriterad att jag jag inte vet vad jag ska göra av mig själv! Som hämd på dessa människor, som inte tvättar av sig sin skit utan låter andra bada i den, crawlade jag under hela min simsession. Crawl är det värsta man kan göra i en folktät simmarmassa. Jag plaskade extra med armarna då någon med torrt hår simmade förbi mig.
För visst är det förbannat äckligt!? Att simma runt i andras nagelband, öronvax och rövskägg? Detta bara för att det är bekvämt att sätta på sig sina simkkläder direkt man vaknat och sedan ha dem under kläderna på väg till badet. Eller viljan att ha torrt hår i början av simningen för att få upp värmen.
Jag skulle bli en PERFEKT skrubbtant! Om jag bara fick…
Igår cyklade jag förbi en grundskola. Ett gäng killar i 7-års åldern står utanför.
- Hallå snygging!, ropar en av småkillarna till mig.
- Du, jag hade kunnat vara din Mamma!, skriker jag sjukt spydigt tillbaka och cyklar vidare.
Efter att ha cyklat ett tag får jag dåligt samvete. Tänk om jag förstörde den lille pojkens coolhetsstatus för en hel månad framöver nu? Får lite ont i magen.
Sedan slår det mig. Jag kunde verkligen ha varit hans Mamma! På riktigt! Det var inte överdrivet eller tagit ur luften - meningen var inte ett försvar mot en 7årig pojke som stötte på mig, utan sanning. DESSUTOM använde jag mig av detta ytterst nördiga tantuttryck!
Vad händer härnäst? Kommer jag börja använda mig av “Din Mamma jobbar inte här”-lappar för att jag tycker det är fyndigt och käckt?
Min trottar utanför mig är lagad 37 gånger på 250 meter. TRETTIOSJU!!!
Alla små lagningar har olika form och färg. Kan det vara så att ny asfalt är megasvart för att sedan blekna med tiden? Är det därför trottoarer skimrar i alla olika svart/gråa nyanser man inte ens klarar att fantisera om? Eller är det någon ny teknik som gäller precis varje gång man ska laga ett hål-och i och med detta, ny färg?
Fult är det i alla fall. Lite som Östtysklands gator. Man märker det inte förrän man fastnar med sin rullväska i alla lagningar, eller med en rullstol, eller med en rullator, eller bara börjar irritera sig på det helt enkelt.Och sen går det inte att släppa.
Funderar på hur många lagningar en trottoar måste ha innan de jämnar ut skiten och gör det snyggt och jämnt? Om det skulle vara 38 lagningar på 250 meter lovar jag att undersöka vad min lilla slagborr går för i natt.
