Jag ska bli en bättre förlorare.
En gång fick alla gäster gå hem från min fest för att jag förlorat ett spel.
En gång vägrade jag skjutsa hem en vän för han vunnit över mig i TP.
En gång började jag att slåss…
Nu har jag tränat 1 år. Andas, fejkar leenden och fokuserar tankar på att det kunde varit värre, typ död.
Jag tränar med “Den försvunna diamanten“. Minns ni det spelet? Som man spelade i 5-års åldern. Man slår en tärning och vänder brickor i förhoppning om att hitta diamanten. Då har man vunnit.
Jag tar förlusterna sådär. Men ändå värdigt. Från mitt perspektiv sett.