Jag har blivit besatt. Manisk. Går runt och tänker det om och om och om igen. Viskar det då och då. Säger det någongång. Skriver det ibland.

“Göm sommaren kvar till höstens dar”

Jag är peppad till 1000. Att gömma hela jävla sommaren kvar tills höstens dar. Funderar tillochmed på att ta en kurs i korsstygns-broderi så jag kan få upp meningen över kökssoffan. I korsstygn. Med ett broderat fruktfat under.

Jag kokar saft och fryser bär och går i sommarskor och lyssnar på tomas ledin och dricker kaffe på en iskall balkong och sorterar sommarbilder och har sommarklänningar…

Denna planerar jag att göra en canvas av:

Smälla upp på en fet tavla. Inte för att den är fin eller färggrann eller estetisk på något sätt. Utan för att gömma den där sommaren i en tavla. Och jag gillar inte ens sommaren.