Jag är mästerlig på att klura kring helt värdelösa ting. Då andra funderar på politik, studier och kultur vandrar jag runt på denna jord funderandes kring varför vänstertutten oftast är hängigare än den högra på kvinnor, varför vänster ögonbryn oftast sitter lite högre upp än den vänstra och hur det kommer sig att de flesta anser att sex är färdigt då endast mannen fått orgasm?
Idag började jag klura kring att olika allmänna platser värnar om olika slags utsatta grupper. Även då det saknar logik varför de just valt dessa grupper.
Ett exempel är sjukhusen i Sverige. De värnar om parfym- allergikerna.Denna skylt finns överallt på Örebros Universitets sjukhus.
Sjukhus värnar alltså om den lilla skara som inte gillar parfym. Här finns ingen lapp om att man inte får klappa sin katt innan, äta nötter eller visa brösten. Men icke ha parfym!
Visa brösten får man däremot inte göra i badhus. Badhusen har tagit strid om att kvinnor icke skola visa sina bröst! Här får man spruta parfym, hoppa i vattnet utan att ha duschat samt fila hälarna i omklädningsrummen. Men icke visa tutt!
I bibliotek får man inte prata:
Varför tar man inte hänsyn till den största massan med människor som besöker bibliotek? De som kommer för att bara låna en bok. De lånande besökarna ska vara tysta och trippa på tå medan det fåtal personer som sitter och läser dagstidningen respekteras.
I klädbutiker får man inte ha med sig sin hund. Men man får ha smink på sig som kladdar ner alla kläder, samt stora väskor att stjäla kläderna i. Men inte hundar! För de kan eventuellt bita kläderna.
På flyg skyddas däremot nöt-allergikerna någorlunda. Kommer det på en nöt-allergiker förbuds man att äta nötter och flygvärdinnorna vägrar sälja. Parfym får man däremot ha på sig litervis. Damm-allergiker är säkerligen redan döda innan planet lyfter.
I kyrkor visas respekt för alkoholmissbrukare. Här drickes inte mycket alkohol. Mat-missbrukare får däremot lämna kyrkan bakvägen då det ska fikas…..och fikas….och fikas. Och även här får man ha parfym..
Är det inte lite lustigt ändå? När man tänker efter? Vad som förbjuds och vad som bara rinner mellan fingrarna? Det är som att varje ställningstagande, varje förbjudslapp vill visa att “Vi har tänkt till! Vi värnar om den lilla människan“, så har de tänkt ut en speciell sort att värna om liksom.
Blir inte ni barnsligt irriterade när er glass inte överensstämmer med bilden?! Sådär att man vill prutta företagets VD i munnen samtidigt som Lily Allen står bakom och sjunger Fuck You?
Det här mina damer och herrar är dengodaste göttis goodisen som finns. Det är en grej som ingen vet namnet på egentligen. “Den där” brukar det bli. Amatörerna säger “skumraket“. Några säger “kokosstång“. Proffsen (som jag) säger “katalan“. (Fast jag är inte helt säker på att den faktiskt heter så egentligen. Måhända är det bara jag som kommit på detta namn utifrån att man måste ha något namn på den lilla grej som får salivflödet att strömma till som mest.)
Grejen innehåller skum övertäckt med ett tjockt-vitt-chokladtäcke. Läckerbiten är sedan rullad i kokos. Dess tvilling ser precis likadan ut fast med mörk choklad. Också god, men icke stånd-god.
Mycket kan man säga om den stora staden Stockholm, men det är få torg som slår Hötorget. Idag har jag handlat blommor för 75 spänn. Slå det Interflora.
Så himla fint va? Märker ni att jag tänt ljus för att få lite feeling? Om inte så vill jag att ni noterar detta.
Varför krockar inte fåglar? Speciellt de små som älskar att umgås i gäng och som blir helt crazy om man hänger upp en liten matboll på balkongen när det är lite kallt. De fattar inte att de väldigt ofta pratar i mun på varandra, men de fattar att de inte ska flyga på den andre. Och de flyger assnabbt! Speciellt om man sparkar mot dem i grupp så att de flyger upp i blotta förskräckelsen. Men ändå krockar de aldrig med varken varandra eller människor (som i sin tur ofta krockar med varandra fast de inte alls är lika snabba som småpippisarna). Why?
Mikael Persbrandt lanserar kalsonger. Kalsongerna sys med en extra liten påse för pungen. Mikael P ska låta Twilfit sälja dessa under julruschen. Kvinnor kommer att handla till sina karlar tror han.
Jag kan inte sluta att tänka på Mikaels egna pung. Den borde ju vara superfladdrig om den behöver en egen ficka? Eller har män genom alla tider gått med skav medan kvinnan för hundratals år sedan uppfann BH.n till sina dubbelhängen?
Under morgontimmarna är jag ofta ute på promenad. Ofta kommer joggare och joggar förbi mig. Jag har noterat att de flesta av dessa joggare kommer med ett moln av fantastisk doft. Hur kommer det sig undrar jag? Luktar joggare toppensnoffs helt naturligt? Eller har de en asbra parfym som fortsätter att stinka under natten och sedan fortsätter lukta under morgontimmarna? Eller är det så att joggare börjar dagen med att spruta på sig lite nosgodis? Intressant tycker jag. För jag luktar då mer bajamaja än mumma under morgonkvisten. Men det kanske bara är jag…
Hotell. Guds present till Jonna. Underbart. Vilosamt. Lyxigt. Mysigt.
Dock funderar jag kring lakanen hotellen har. Alla hotell har likadana. De vita satin lakanen. Hur kommer detta sig? Kan detta vara “starta eget-presenten” alla hotellbossar ges vid hotellstarten? Vet ej. Mystiskt i alla fall. Inte blommigt, inte gult, inte bomull…nop, Vita satinlakan. All over.
Jag åt apelsin igår. Har alltid garvat åt de som inte tål apelsin. Det ser ut som om de har underlivssvamp runt hela munnen. Har aldrig fattat varför man inte bara kan stoppa in den där apelsinklyftan utan att vidröra allt skinn runtomkring?
Igår åt jag apelsin. igår såg det ut som att någon gjort 1000 nålar runt om hela min käft. Det kändes så också. Nu har jag fattat. Man behöver inte vara en duktig apelsinklyfte-prickare. Det skiter sig ändå.
Till alla er apelsinallergiker: fyyy vad jobbigt för er!
Jag har startat syjunta. Sånt är ju inne nu. Kreativitet. Pysslighet. Hederligt Handarbete.
Det är sjukt tråkigt med syjunta. Man måste nämligen sy. Eller sticka. Eller virka. Eller brodera.
Jag har startat syjuntan för att lära mig att sticka jordgubbar. Då massor av bebisar ploppas ut ur väninnor till mig känner jag att det vore bra med små mössor till de små liven. Därför startade jag en syjunta. För att få till detta:
Denna har min syjunta-lärarinna stickat till en av mina väninne-utplopp. Jag får nämligen inte sticka dessa än. Min syjunta-lärarinna hävdar nämligen att jag måste LÄRA mig sticka innan jag stickar jordgubbar. Därför stickar jag detta:
Ser ni vad det är? Inte jag heller. Men inte det minsta likt en jordgubbe i alla fall.
Mitt syjuntadeltagande går alltså för tillfället ut på att sticka..blått, sucka tungt samt tycka synd om mig själv för att jag startat en syjunta där jag inte lär mig jordgubbestickning på direkten.
I våras beställde jag en biljett över nätet till min lillebror. Då jag fyllt alla biljettuppgifter på företagets hemsida kom det fram en liten ruta: “Funktionshinder“. I funktionshinder-rutan fick man skriva fritext. Jag skrev: Lite utvecklingsstörd. TALA TYDLIGT OCH LÅNGSAMT TILL RESENÄREN.
En månad senare beställer min lillebror en tidningsprenumeration till mig. Jag väntade och väntade på tidningen som aldrig tycks dyka upp. Tillsist ringer jag företaget:
- Hej, Jonna heter jag, med prenumerationsnummer 9787328784. Jag undrar vad ni gjort av min tidning egentligen?
- Mm, ska kolla här, svarar kundservice. Efter lite knapprande på datorn fortsätter hon: Det ser ut som att vi skickat tidningarna till dig under 2 månader?
- Nej det har ni inte! Jag har minsan inte fått några!, säger jag lite snorkigt.
- Ok…men om vi kollar dina uppgifter då. Jonne Baby Barnadotté, är ditt namn?
-……..???……….ja……..,harklar jag
-Va?, säger hon
-Mm, viskar jag
-Det stämmer?, frågar hon
-Japp…just det, precis.Jonne Baby Bernadotté… Men kanske behöver ni en C/o adress eventuellt, kanske, faktiskt…
- Det tror jag också vi behöver, säger hon skarpt.
Och här kan man börja fundera. Fundera på VARFÖR jag inte garvade lite och sade att mitt riktiga namn inte var Baby Bernadotté? VARFÖR jag prompt skulle fortsätta under detta namn?
Vidare kan man nu klura på varför inget i min prenumeration verkar stämma? Jag får inte mina tidningar, jag får inte mitt inbetalningskort, jag får inte mina prenumerationsgåvor, jag måste byta prenumerationsadress…. Och VARJE gång måste jag presentera mig med: Hej, detta är Jonne Baby Bernadotté.
Om jag hade blivt sparkad på knät, ramlat på knät eller precis opererat knät hade detta varit ett blåmärke i småttingformat. Men det är det inte. Det är ett blåmärke av formatet maffigt. Detta uppstår då man rensat avlopp på stengolv under 1 timme. Passa er.
Med risk för att låta barnslig och Oallmänbildad, men är inte Nobels litteraturpris en riktig partypooper? Jag har gagglat mig genom en massa artiklar där litteraturvetare nickar och säger “det var hon värd”, dramatiker säger “hon kan vara lite svårt att läsa” och människorna på gatan säger “?”.
Oskarsgalan kan vara likadan. Då man går ut på gatan så svarar opinionen att de hoppas på att “spiderman” vinner priset för årets bästa film. Men “spiderman” är inte ens nominerad. Istället är det låååååååååånga filmer med djuuuuuuuuuuuuup. Ibland försöker Oskarsgalan bli folklig och har en riktigt bra show. Då är det riktigt, riktigt kul att offra en natts sömn på att stanna uppe och glo på spektaklet.
Men litteraturpriset är icke folkligt. Det är tråkigt, trist och visset.
Jag skyller min Oeffektivitet på mitt sömnbehov. Anledningen till att jag inte är vältränad, har hembakade bullar i tid och otid, och inte är allmänbildad är p g a mitt sömnbehov. Jag måste sova minst 8timmar om dygnet.
En bekant till mig har ett sömnbehov på 4 timmar om dygnet. Han bedriver 3 affärsverksamheter. Jag tycker det är vettigt att han gör det. Han har ju ändå 1460 timmar mer än jag per år. 116 800 timmar fler vakna timmar i livet. Och då kan man ju ha 3 egna företag tycker jag.Och vara allmänbildad. Till skillnad från mig, som egentligen bara har tid att klä på mig, äta och bajsa innan jag ska sova igen.
Så säger Jan Eliasson på radio idag att han alltid haft ett sömnbehov på minst 8 timmar om dygnet. Jan Eliasson. Stjärndiplomaten.
Nu måste jag tänka om. Det svider när ens bortförklaringar raseras. Av en himla stjärtdiplomat.
Öronsnibbar, vad är de egentligen? Varför har man dom? Heter det ens ÖRONsnibbar? Eller bara ÖRsnibbar? Såsom ÖRhängen.
Jag har hakat upp mig på detta. Kan inte se deras syfte. Vissa har asfula snibbisar. Typ inga alls. Sen finns det dom som har sjukt långa. (Dessa snibbar måste ju vika in sig i öronen varje gång man ska sova och gnider sig lite mot kudden. Mina snibbar gör det i alla fall, och de är normalstora enligt min empirska undersökning.)
Örhängens snygghetsgrad kan faktiskt vara beroende av ÖRsnibbarna. Vissa har små pärlörhängen på jättefeta snibbar. Inte fint. Andra har superstora hängen på småttingsnibbar. Ser ut som att snibbarna ska dras sönder.
Det finns små triggerpunkter i snibbar och man kan dra barn i snibbarna då de varit olydiga. Men detta kan ju inte vara förklaringen till varför öronsnibbar finns… Så varför finns dom då?
