Sitter och pratar med en nybliven mamma medan jag klappar hennes 2-dagars bebis på den lilla hjässan.

- Gjorde det ont eller, undrar jag (och hoppas på något stört sätt att hon ska svara nej).

- Ja, sista timmen var riktigt kämpig, svarar hon.

-Mmm, nickar jag förstående (utan att ens kunna vara i närheten av att förstå).

- Han var lite gullig när han kom, föddes liksom med utsträckt hand, som en flygande liten stålman, ler hon.

- What! Så typ armen var BREDVID skallen när du tryckte ut honom!, halvskriker jag.

- Ja! Som att han verkligen var redo för livet, myser den nyblivna mamman vidare.

- IIIIIIIIIIIIIIHHH! DET MÅSTE JU GJORT SKIIIIIIT ONT!, utbrister jag skrikande.

-Ja…jo…..fast det gjorde faktiskt ganska ont ändå…, förklarar den lite mer intelligenta i dramat.

-Mhm, suckar jag och klurar vidare på HUR ont det egentligen gör när man ska trycka ut ett huvud PLUS arm. SAMTIDIGT.

Hjälp vad varje kvinna borde få praoa vid en förlossning innan man själv bestämmer sig för att fylla ugnen… Så att man på något sätt bara har en aning om vad som egentligen pågår. För hjälp vad jag inte har alla hästar hemma i det stallet…