Jag fick en ny mobil i våras. En lila. Man kan vika den. Märke och modell - vet ej. Min mobil har trasslat med allt som trasslas kan. Musik, ringsignal, uppladdning…. Så jag lämnade in den och fick tillbaka en ny.
Jag har tjurat i 1 vecka nu. Min nya mobil är ju inte som min gamla! Den innehåller inte “mina låtar” (som jag inte har en aning om hur de kunde komma in i telefonen), de innehåller inte några sparade sms (de som varit så fina att man inte bara kan radera dem) och den innehåller inte mina barnsliga ringsignaler.
Jag har tjurat för att jag inte fattat att med “ny mobil” menas helt ny mobil.
På kvittot som jag hittade idag står det:
“Kunden är mycket upprörd då allt som kan gå fel på telefonen har gått fel, Hon har lämnat in den FYRA gånger tidigare och KRÄVER NY MOBILTELEFON!!!!!!”
Det var jag som tvingade kassabiträdet att skriva med versaler och 6 utropstecken. I min kristliga Ohelighet ljög jag även ihop att jag lämnat in min telefon FYRA gånger tidigare. Fast jag egentligen aldrig gjort det…
Därför borde jag kanske ha fattat att jag skulle få en ny mobil. Kan man tycka.
Synden straffar sig själv skulle man kunna säga.
Kära du. Vackra sms måste man skriva på papper med en penna och spara.
Comment by Karin — September 28, 2008 @ 9:22 pm