Jag har satt upp en lampa. Första gången någonsin. Ever. I mitt liv.

Min Pappa gjorde försök att lära mig koppla olika “lamp-sockerbitar” när jag var liten. Jag gömde mig under sängen- han drog ut mig- han tog fram kablarna- jag gömde mig under sängen-han drog ut mig - han tog fram olika “kopplingskartor” som han hade- jag gömde mig under sängen - han sket i mig.

På samma sätt fungerade det med: Bilmotorer, Tv-installationer, cykelpyssel, tapetsering, pianospelning, golvläggning, vedhuggning, mandolinspelning, poolbygge, borrning, körsjungande, konsten att kitta fönster, bilvaxning, hölastning och takläggning.

Det finns saker man ångrar i livet. Mitt under-sängen-liggande ligger högt upp på denna lista.

Här är MIN lampa i alla fall:

Jag var asstolt. Struttade runt i lägenheten och skrek “Kvinnor kan! Kvinnor kan! Kvinnor kan!”

Sen framkom det att nästa lampa inte bara var att hänga i en krok. Då fick lillebror komma:

Han som inte gömt sig under sängen.