Jag försöker liksom tvinga hit våren. Är så vinterdepressiv att det nästan är sjukt. Igår försökte vi att tillkalla våren genom att ha picknick på sommarens egensydda picknickfilt, samt spela sommarlåtar på spotify.

Fungerade. Icke. Vårpirret uteblev.

Jag fattar inte att alla ska behöva vara så stressade. Att vara stressad är ju så grymt inne nu. Om man beter sig dåligt, misslyckas eller kommer försent till något är det bara att skylla på stress.

Jag tycker stress är fult. Jag tycker stress visar att man misslyckas. Jag tycker stress visar att man är dålig på planering, dålig på att ta vara på sitt liv och dålig på att uppskatta.

För tid är inget man får, det är något man tar sig. Och val i livet gör tar man själv, inte någon annan.

Jag har tänkt att jag inte stressar. Tänkt att jag gett ett lugnt intryck och gett mig tid till alla som frågat efter det. Så har jag minskat lite på sömnen. Så har jag börjat köpa färdigmat. Så har jag börjat ta lite koffein/vitamin/smärt/mot sura uppstötningar - tabletter till frukost.

Som en anka är jag: lugn på ytan men paddlar utav bara helvete därunder.

Och det är ju inte alls så mycket bättre än att stressa öppet?

Så varför kan jag inte lugna ner mitt tempo?  Varför kan inte människor överlag bara lugna ner sig!? Varför gör vi såhär mot oss själva? För jag är definitivt inte ensam.

Det klurar jag på idag.

En lyssnare ringer in till “Christer i p3″ och svarar sant/falskt på olika påståenden i direktsändning.

Christer: Är du allmänbildad?

Lyssnaren: Eeee, ja…eller vad betyder det?

Min dag blev roligare i alla fall.

Det ringer på min mobil. Jag svarar och hör en röst skrika:

- Grattis Jonna! Du har vunnit en helkväll med 3 väninnor i Örebro! På en lista med 3000 namn har just du vunnit.!!!Limousine, champagne, gratis inträde på klubb, sminkös, håruppsättning och sedan fotografering!

- ……..hur har du fått mitt nummer? frågar jag skarpt

- ….va?, svarar hon

- Hur har du fått mitt nummer?, bokstaverar jag

-….Eh…från listan…?, svarar hon

- Vilken lista? Jag har inte satt upp mig på någon lista!, biter jag

- Men du får en utekväll och blir fotograferad..?., smyger hon

- Vad är det för lista!?, fräser jag

- Jag vet inte. Man kan hamna på listan om t ex andra vänner rekomenderat en, försöker hon

- Så du menar att 3000 pers har blivit rekomenderade och jag är den lycklige vinnaren!?, stöddar jag mig

- Jag vet inte, viskar hon

- Vaddå vet inte. Du ringer ju till mig, har mitt telefonnummer, säger att jag är uppsatt på en lista och så vet du inte!!!, piskar jag

-JAG ÄR NY PÅ JOBBET! JAG VET INTE VAD DET ÄR FÖR LISTA! JAG VET INTE! JAG KAN INTE!, krisar hon

- Phf. Det var ju inte något vidare förstasamtal du fick dig då, flinar jag

- MEN VILL DU HA LIMOUSINEN!? VILL DU ATT NÅGON SKA SMINKA DIG OCH TA KORT!?, kvider hon

- Nej det vill jag inte. Varför skulle jag vilja det?, undrar jag

- ……men….för att….alltså….nej jag kan inte svara på den heller…viskar hon

- Nehej, men tack för ditt samtal då! kvittrar jag och samtalet är över.

Jag är skitnöjd. Jag har idag lärt mig vilka det är som sitter i den töntiga limousinen som blockerar Örebros gator på fredagkvällarna. Det är tjejer som “vunnit” från en “lista på 3000″. Dessa ska sminkas, få håruppsättningar, kråma, posera, flina och seda kunna köpa bilder från detta jippo till sin facebook.

Rösten i telefonen kanske inte är lika nöjd som jag. Hon har idag lärt sig att hon kanske inte har världens bästa jobb. Ty alla flickor vill inte sminkas, fönas och fotas. Vissa flickor tycker det är enormt obehagligt att människor ringer upp ens privata telefon och påstår att man sitter på en lista någonstans i Sverige. Vissa flickor trivs faktiskt med att vara listlösa, sminklösa, limousinelösa och 15minutes of modellande-lösa. Så det så.

Idag har jag legat i min säng.

Jag har funderat. Funderat kring varför just jag skulle få sådana skrynkliga fötter och händer? Varför just jag måste känna mig som ett utedass en dag som denna? Varför just jag aldrig kan bli riktigt tillfreds? Varför just jag alltid är så trött? Varför just jag inte har några kakor hemma?

Sen har jag funderat vidare på de bostadslösa i Haiti. Och de svältande i Rwanda. Och krigsoffren i Afganistan Och på barn som dör innan de hunnit börja leva, på ensamhet och på död.

Så ligger jag här och skäms för att jag nästan höll på att önska mig ett vadderat liv utan vardagstristess och väderdepressioner.

För livet, det måste ju vara som absolut mest välmående när man tar sig tid att ligga i sin säng och tjura över totalt värdelösa saker.

För några månader sedan kom jag på att jag ville bli forskningsassistent i USA. Så jag börjar skriva mail till alla professorer som intresserar mig. Till Filadelphia, till Providence, till San Diego, till Florida, till New York…. Och så väntar jag. Och väntar. Och väntar. Men inga svar kommer. Tillsist börjar jag beklaga mig för en vän:

- Amerikanare asså!!! Har de stolpar uppstoppade i sina stjärtar eller vad är det frågan om!? Att man inte kan svara på ett mail från en svensk som kan jobba gratis! Det är ju inte klokt! Uppstoppade, hemska människor. Dryyyyyyyyg attityd, det säger jag bara, DRYYYYYYYYYYYG attityd!!!!

- Men vad skrev du då?, svarar min vän och fortsätter: Ibland kan mail fastna påvägen om man skriver från någon dålig mailadress eller om du skrivit något som kan tolkas fel.

- Jag ha en normal mailadress och det jag skrev var att jag kan jobba gratis under en hel termin! Hur fel kan det tolkas liksom!? fräser jag.

- Ok, så vad skrev du i “subjekt rutan” då? Som överskrift?, undrar min alldeles för tålmodiga vän

- Typ att jag var svensk och kan jobba gratis!, svarar jag

- Du bör nog gå hem och kolla vad du egentligen skrivit Jonna, det där kan ju lätt feltolkas….

Så jag går hem och söker upp dessa mail som jag skrivit till världens främsta forskare inom sina ämnen. Och där står det rakt upp och ned, skrivet av mig, i nyktert tillstånd, med stora feta bokstäver: SWEDISH ASSISTANT FOR FREE!!!

Jag har nu skickat nya mail till dessa människor. Utan “Swedish” utan “for free”, med förhoppning om att mailen nu inte hamnar i deras prostitutionshög.

Hon är kul den där Nour.

Varje gång hon säger “slicka fitta” rycker jag till. Jag trivs med snippan eller framtassen… Men bra är hon.

Idag försökte jag tränga mig före ett litet barn som gick med en minikundvagn i affären. Det resulterade i att jag välte både minivagn och barn.

Man är inte stolt när man ser förödelsen med spridda matvaror, en vält liten kundvagn och en overallklädd 3-åring i mitten. Barnet har dessutom klarat av konsten att tappa sin stövel i fallet mot marken.

Snabbt försöker jag plocka upp flickan från marken och dra upp hennes kundvagn, men flickan verkar vara så förlamad av skräck att hon bara ligger där och vägrar titta på mig.

Psykologen i mig skriker: den lille dissocierar!

Kvinnan i mig kvider: stackars barn, stackars barn, stackars barn!

Självbevarelsedriften stönar: here we go again!

Bitterfittan i mig ropar: spela inte död ungjävel!

Efter 30 sekunder är scenen över, Jonna har bett barn och mor om förlåtelse och skyndat vidare mot godiset.

Trevlig fredag!

Jag har inte tränat på en månad. Detta gör att jag kan äta sjukt mycket sötsaker och samtidigt gå ner i vikt, vilket är en livsnjutning i sig för en kvinna med mina mått.

Detta kommer hålla i cirka en vecka till, sen kommer jag att få smaka på min egen kaka, så att säga.

Jag har en ledig dag. Helledig! Det är sällan jag har det. 2 per termin ungefär. Detta är en av dessa. Jag bakar. Eller bakar och bakar. Jag gör en brun sockerkaksdeg och en gul sockerkaksdeg och så blandar jag till en tigerkaka på fingret och äter upp.

Detta är inte fy skam, att köra på fingerbakning.

Det går inte att beskriva hur mycket andra saker fashinerar under tentaperioder. Det går inte att uttrycka med ord. Men allt, precis allt, är för tillfället roligare.

Jag försöker smöra för Örebros fåglar. Min icke-evidensbaserade studie bygger på att om man ger fåglarna mat under vinter så bajsar dom en inte i huvudet under sommaren. Därför har jag byggt upp en fågelrestaurang på balkongen.

Men inga fåglar kommer. Allt är orört. Det är som att fåglarna börjat med hemkörd mat och mitt lilla hak inte duger, fast jag har extra stora matbollar och redan delat brödet för dem. Bortskämt kallar jag det.

Jag har fetingmycket snor i näsan. Idag när jag snöt mig kom det ut genom ÖGAT! Har detta hänt er? Det har aldrig hänt mig. När jag ska fräsa ut snoret bubblar det alltså upp i ögat - kommer upp till pupillen och rinner sedan ut. Sen svider det och synen blir suddig.

När jag bekantar mig med nya människor är ofta en av mina frågor till dem: Om du var tvungen attt vara med i “talang 2010“, vad skulle du göra då? Jag har aldrig själv haft ett konkret svar på det, men nu har jag. Jag skulle fräsa ut snor med ögonen.

Kommer hem efter några dagars resande.

Hittar detta på köksluckan.

…….Jag säger ingenting……. Spelar bara upp några låtar jag kom att tänka på under detta orgasmtillfälle.

Sitter i Tyskland och pratar med 5 av mina tyska vänner på tyska.

- Gick resan bra Jonna?

- Ja, men det var så hemsk! Så fort vi kom av flyget var det några teenisar som skriker ut att alla låter precis som Hitler! Och det är väl kanske inte det första ni tyskar vill höra av några små turister liksom!

Stämningen förändras avsevärt.

2010 har  alltså inte gjort mig till en bättre människa. Inte heller intelligentare, någorlunda inlyssnande eller reflekterande. Jag är fortfarande jag. Flickan med käften full av grodor.

Spikmatta i all ära. Jag har fått minifisar. En rosa deg som man kan göra pruttljud med. Passar mig som handen i handsken.

December. Resornas månad. Jag hatar att resa ensam. Ändå har jag lyckas planera in över 50 timmars allenaresande denna månad.

Dock går det bra om jag får ta med mina leksaker:

Början till en jordgubbsmössa (som jag bara kan sticka på tills jag ska byta färg, då måste jag ha hjälp), bok (Just denna handlar om en briljant föreläsare som just fått reda på att han ska dö i cancer och gör en sista föreläsning - till sina barn), Rubiks kub (vilket jag blivit en jävel på) samt läxor (studera bör man annars dör man…).

Borta från min packlista är nu:

* Kudden (tar sån sjuk plats!)

* Musiken (jag har inte bytt mina 30 låtar på 2 år nu. Så nu skiter jag i Kicki Danielssons vibrationer eller att Veronica Maggio aldrig blir nöjd)

* Matsäck (Det är faktiskt vardagslyx att köpa färdigmat!)

Snart är det januari. Då är det borta bra men hemma bäst som gäller igen.

Vad är det härligaste man kan göra? Jo det är att ligga på soffan med någon man är kär i och äta finfin choklad som man fått av finfina vänner.

Jag börjar alltid med att äta halva. Om jag inte tycker om dem så mycket lägger jag tillbaka dem i skålen. Livsnjutare kallar jag mig själv. Ouppfostrad säger min Mamma.

Får jag lov att presentera; Världens tråkigaste mat

Den här maten har jag ätit någon gång i veckan sedan jag började göra den i 16-års åldern. I över ett decennium har jag skalat morötter och palsternackor för att sedan skära dem i små bitar. Maten är god men så förbannat tråkig att göra att min kreativitet stelnat likt ett skrumpet anus.

Jag är emot halvfabrikat men om någon skulle erbjuda mig färdigskurna rotfruktsbitar skulle jag troligtvis bli deras mest lojala kund.

God jul önskar jag er alla, God jul önskar jag er alla, God jul önskar jag er alla och ett Gooott nytt år!!!

Hjärtliga & Varma julönskningar

/ Jonna & hennes julblomma